Ok så här ett framtidsscenario:
Någon kommer säkert att göra mig till en fånig bagatell. Jag är fyrtiotaggare, kanske going on fifty. Står där och vaggar fram och tillbaka. Men det är inte kört. Jag får också ha kul.

Som ikväll: “Kom igen nu alla gubbar och tanter” slog Creeps-trummisen fast någonstans mitt i det jag precis kom hem ifrån, det som var en jävla fantastisk svängkväll. Medelålder? Fyrtio-nåt. Det var vackert, kändes “skinnväst” även om de flesta väl hade t-shirt. Pruttlukt och Bruce S-armar mot taket. Känns trösterikt.

Samme trummis sa efter första låten: “Hej Malmö. Igår träffade ni Jesus, idag är Gud här”. Japp. Han heter Robert Jelinek och han sjunger som en gud, han skakar rumpa som en gud, han är inkarnationen av coolhet. Och ändå varm. (Ångande het, som jag skulle ha sagt som 40-nåt) Skjortan kröp av svett längs med hans bringa.

“Vi gör inte sånt här nu för tiden. Vi ägnar oss åt gardening och afternoon tea”, sa han. Spelningen varade i typ en timme och det var nittiotalsnostalgi men mest funkigt soulrocksväng , snyggt och skitigt på samma gång. RJ sa att han var rörd efter andra inklappningen, när låtarna hade tagit slut fast “västarna” fortsatte att skandera en gång till. Åh jag gillar det. Lite som att odla sin ålderdom. Gardening, var det ja.