Ja hur gick det till? MFF spelade som skit, inget nytt under den solen.

Det hände bara. Som ikväll: Vi (där är jag ändå fortfarande) möter Bajen och ska jag gå till Tobban eller Vinnys? Nä pallar inte. Jag tycker inte ens att det är sorgligt att inse att jag är en “sån”. Som bara vill ha stadsbussarnas himmelsblå flaggor, glada supertifon och älskade spelare. (f ö den mest sympatiska fotbollsspelare som finns va? Bara en känsla.) Att jag inte vill va med just nu, det måste vara för att jag drivs av supporterskapet som inte hatar och raljerar så mycket som det folkfestar, med halsduk viftande från näven. Jag är förbannat trött på gubbgnäll och självutnämnda experter. Och då säger mitt fotbollsgäng att jag har fel, det är nu som det är kärlek på riktigt. Gnället har tystnat, nu är det vemod och kärlek. Jag pallar inte det heller. Fest annars är jag inte med.

Så nu är jag den där bruden från gbg som började gilla mff tack vare en kille och som nu, NÄR DET VERLIGEN GÄLLER ATT STÅ UPP FÖR SITT LAG, sviker. Bara yta, ingen kärlek. That’s me. Nån som kan tipsa om ett lila nagellack som håller färgen?