Helt uppfuckad idag.

Det beror på gårdagens konsert. Ömsom sakralt ömsom ångestlarmande ljud och oljud. Spiritualized sög in mig i en jävligt spejsad och stroboskopknarkad värld. Jag har aldrig varit något fan (till skillnad från min anglofila make). Men det var maffigt och omtumlande och jag gillade det väldigt mycket. Känner mig bakfull som fan fastän jag bara drack en ramlösa. Håkan Engström beskriver det hela mycket stringent här.

Konstaterade just att jag har bränt 815 spänn på tre konserter på åtta dagar. Tänkte först förfasa mig över detta. Mycket pengar. Men sen, nä fan, det är ju åh så värt. Denna november, grisigt grå eller obarmhärtigt solig, är det musiken som räddar mig från cynismen. I scenskenet finns hoppet! Och därför vill jag nu propagera för er: Värdera konserterna! Prioritera upplevelser framför ljummen öl. Detta är nämligen en beröringspunkt: Varför måste man alltid dricka massa öl när man går på konsert? (Så att det blir dubbelt så dyrt plötsligt.) Och varför fan ska man ställa ölglaset på golvet så att någon sparkar på det och går i kras och kraset hamnar under MINA skor? Jag fick plocka glas sedan i en kvart. Och sedan då när ölen är urdrucken ska man alltså stå och snacka högljutt och störa Upplevelsen. Bandet. Stämningen. Känslan. Med följden att jag blir en sucketant. Snälla gör så att jag inte blir en sucketant.

Drick hur många öl ni vill. Men gör det med finkänsla. Okej?