Hon är född 1980 i Lund, bor nu nånstans kring Möllan och hon gör så att jag fullkomligt skrattar skiten ur mig.
Foto: Scanpix
Sara Granér är serietecknare och detta är hennes höst. Hon har en gång sagt att hon gillar David Shrigley – och jag fattar kopplingen. Det är samma brutala och drastiska humor som vi kunde se på Konsthallsutställningen med honom förra året. Lite Nina Hemmingsson över det också. Här ett Sara Granér-exempel att förtjusas över. Ännu ett.
Ta nu 150 spänn, om du inte har de pengarna försök omprioritera, och lägg på hennes bok “Det är bara lite AIDS” som kom för några veckor sedan. Den kommer att sätta färg på din november. Lovar.
Mer om Sara: Hon är med i den feministiska serieskapargruppen Dotterbolaget.
Var på pressvisning på Jesus Christ idag. Det var väl aldrig några tvivel men nu vet vi. Prästsonen, rockpredikanten, den ikoniserade, han kan han. Vara Jesus så att stråna på armarna reser sig och man plötsligt börjar digga passionsberättelsen.
Han var sagolikt vacker i den vita rockskruden. Han hade pondus och ändå hjärta. Sjöd av självförtroende och lust. Så bra det här är för Malmös mesta glamkändis att det inte blev en till skiva och turné med The Ark. Utan detta.
Alla tycker att det är en given typecasting, men han har nog mer att bevisa än någonsin. Jag gillade att se hans glödande ögon när han korsfästes. Hur han vred sig i dödsryckningar. Ändå sedan “Let your body decide”-tiden har han åmat och kråmat sig. Haft det teatrala i sinnet. Han är en posör, kan inte vara något annat. Det känns så rätt i rollen som Jesus.
Pressträffen efter de två scenerna handlade bara om Ola. Där satt en rad uppsminkade figurer. Ingen brydde sig om Pontius Pilatus. Någon notis om Judas tog inte. Dirigenten Gareth Hudson ville ingen snacka mer. Alla ville bara veta allt om prästsonen från Rottne. Han svarade. Är han religiös? Ja. Troende kristen? Nej. Är det hans skägg? (Per Hägred på Kvällan undrade.) “Kan inte Per Hägred komma fram och dra mig i skägget för att se om det är riktigt?” sa Ola. Det ville inte Per. Sådär höll det på.
Det känns gött att det här händer i Malmö. Jag är ingen musikalmänniska. Men det här känns gött.
Nu är jag ju inte målgruppen dårå. Men detta gjorde fan min fredag! Tv-programmet Genant som produceras av veckans älsklingar: gänget på Humfryskolan. Det handlar om sex av unga för unga. Nu ska de ut på turné för att marknadsföra programmet. 90-talister, ibland hatar jag er. Men inte idag.
Ingen har väl kunnat undgå svt:s stora växling ikväll? Mats Nyström ska snacka kultursupportrar och Kristofer Lundström ska ta ett grepp på Allsvenskan.
Det är en lysande idé ju. Låt två personer, skickliga på var sitt område, byta plats för en dag och se vad som händer. Fast det känns rätt förutsägbart att det blir två specialredaktioner som får byta, de är ju experter på att hitta udda vinklar och grepp. Plus att kulturen och sporten har så mycket gemensamt: Där finns en passion som gränsar till nörderi hos konsumenterna och en personkult som man både som reporter och tittare lätt kan gå igång på.
Hade det inte varit ännu roligare om svt lät Fråga doktorn byta plats med Musikbyrån? Eller GoKväll med Bobster. Eller om TV4 köpte Virtanen och lät honom öppna lådor i Bingolotto. Han är tydligen lite sugen.
I alla fall. Zappa ikväll: svt1 och svt2 kl 21.30.
Foto: Scanpix
