Du vet att du har drabbats av journalistsjukan när du sätter någon av etiketterna “fenomen”, “snackis” eller “bra grej” på saker. Det är då du behöver komma ut “på fältet” lite grann. Snacka med folk. Ska nog göra det endera dan.

Läs vidare »

Skriver om kaffe och han Jesus. Och måste dessutom ångestkrampa fram en krönika här och nu. Fast jag känner att jag inte har något att säga ö h t. Inga anekdoter, inga åsikter, inga dråpliga upplevelser. Jag kan referera en massa bra filmer jag har sett på sistone. The Visitor, 4 månader…, La Zona, och den med polisorkestern som åkte till Israel. Det är inte krönikestoff. Det är namedropping.

En skrivares mardröm, det är när orden tar slut. Nu låter jag oironisk och överdrivet känslosam. Som Marcus Birro. Gillar’n. I längden måste de goda vinna och de elaka besegras, som jag ungefär skrev i en text om apartheid när jag var 8. Nu ska jag leta djupt i fickorna efter orden.

En grej som kan vara bra när man får skrivkramp, kan vara att byta miljö. Det sägs i a f så. Lundavägen i motvind, det är nog en jävla fin inspirationskälla. Sen blir det indiskt och blockljusvärme.