Jag är så enkel, jag vet. Men ta en fulsnygg indiekille som poserar med fejkblodig t-shirt och självironiskt vränger ut och in på sitt 29-åriga hjärta, och jag är fast.
“Ibland gör man rätt ibland gör man fel – lev med det”. Mitt mantra just nu, det gör det lite lättare att finnas till med det citatet i handväskan.
Precis som jag förra året vid samma tid, när jag cyklade i syrénluft, drog i mig begreppet “Det kommer bara leda till nåt ont” som det visaste någon människa någonsin har kommit på.
Åh, Sébastien, stönar vi idag på redaktionen. Jag kan inte komma på när jag senast hade så roligt under en spelning. När jag skrattade så mycket och samtidigt njöt av känslan i musiken. Är det det att allt jämt ska vara så kreddallvarligt, “vi gör vår grej och det är en väldigt viktig grej och lyssna noga hörrni?” Så när en smått bedagad fransos sveper en vinare på ungefär en kvart, sluddrar fantastiskt roligt mellansnack på dålig fransk-engelska, stönar fram sina sextexter, vickar på sina höfter och samtidigt klarar av att få det musikaliska att låta ljuvligt, gött och häftigt, då blir det något alldeles magiskt bra? Så måste det vara.
Det bästa som finns är ju entertainers. Kanske därför jag kan gå loss på det mesta, jag skulle till och med kunna dansa på en Finlandsfärja om rätt person greppar micken. Sébastien Tellier är en sann entertainer. Han lyckas balansera på den tunna linjen mellan att vara en franskt krejsy uttänkt pose och en patetisk 34-åring som säkert skulle behöva göra ett par rehab-vändor (och en comb over för att få lov att tillhöra klubbmusikeliten).
Hela klubben låg i någon form av fransk dekadent syntpop-sexdimma, det var som om vi befann oss på en backanal och Bacchus själv ledde oss rätt in i fördärvet. Han sjöng, han stönade och spelade, ömsom gitarr och piano och fick hjälp av sitt synkade tremannaband. Allra bäst var undersköna “La Ritournelle” – för visst var det den, ni som var där? – när han avbröt sig innan första versens början för att hinna röka upp sin cigg.
Och så snackade han. Han berättade om sin väldigt ygly fat but väldigt bjytifyl mamma. Han påstod att det var vatten i vinaren, men sedan förkunnade han glatt att han var “a verry drunkED, verry relaxED guy”. Han flamsade. Han slickade på micken. Han sa: “I löve ham. I löve egg. I löve chicken. But I don’t löve my guitar. But that is my job”. Han drog ett märkligt skämt om latinamerikanska indianer.
Och vi lapade i oss allt och älskade det. Det var en fantastisk kväll. Nu hoppas vi bara att Tellier vinner ESC också.
Kolla in Jesper Bergs snygga bilder på Rockfoto. Och här hittar ni klipp från kvällen, tack “Furfangos”!:
Ingen har väl kunnat undgå svt:s stora växling ikväll? Mats Nyström ska snacka kultursupportrar och Kristofer Lundström ska ta ett grepp på Allsvenskan.
Det är en lysande idé ju. Låt två personer, skickliga på var sitt område, byta plats för en dag och se vad som händer. Fast det känns rätt förutsägbart att det blir två specialredaktioner som får byta, de är ju experter på att hitta udda vinklar och grepp. Plus att kulturen och sporten har så mycket gemensamt: Där finns en passion som gränsar till nörderi hos konsumenterna och en personkult som man både som reporter och tittare lätt kan gå igång på.
Hade det inte varit ännu roligare om svt lät Fråga doktorn byta plats med Musikbyrån? Eller GoKväll med Bobster. Eller om TV4 köpte Virtanen och lät honom öppna lådor i Bingolotto. Han är tydligen lite sugen.
I alla fall. Zappa ikväll: svt1 och svt2 kl 21.30.
Underhållande intervju med Sebastien Tellier i Kobra häromdagen. Bara en fransman kan väl säga så här om sig själv: “Skägg väcker en massa misstänksamhet. Folk skulle säga: “Tänk om han är pedofil”.
