Ok så här ett framtidsscenario:
Någon kommer säkert att göra mig till en fånig bagatell. Jag är fyrtiotaggare, kanske going on fifty. Står där och vaggar fram och tillbaka. Men det är inte kört. Jag får också ha kul.
Som ikväll: “Kom igen nu alla gubbar och tanter” slog Creeps-trummisen fast någonstans mitt i det jag precis kom hem ifrån, det som var en jävla fantastisk svängkväll. Medelålder? Fyrtio-nåt. Det var vackert, kändes “skinnväst” även om de flesta väl hade t-shirt. Pruttlukt och Bruce S-armar mot taket. Känns trösterikt.
Samme trummis sa efter första låten: “Hej Malmö. Igår träffade ni Jesus, idag är Gud här”. Japp. Han heter Robert Jelinek och han sjunger som en gud, han skakar rumpa som en gud, han är inkarnationen av coolhet. Och ändå varm. (Ångande het, som jag skulle ha sagt som 40-nåt) Skjortan kröp av svett längs med hans bringa.
“Vi gör inte sånt här nu för tiden. Vi ägnar oss åt gardening och afternoon tea”, sa han. Spelningen varade i typ en timme och det var nittiotalsnostalgi men mest funkigt soulrocksväng , snyggt och skitigt på samma gång. RJ sa att han var rörd efter andra inklappningen, när låtarna hade tagit slut fast “västarna” fortsatte att skandera en gång till. Åh jag gillar det. Lite som att odla sin ålderdom. Gardening, var det ja.
Jag är fortfarande förbannad över att busschauffören snäste åt mig i morse när han inte kunde växla min hundralapp. Servicenivån i den här staden är för jävla sorglig. Antingen blir man niad i ett välment men felriktat försök till artighet eller så beter sig folk inte som folk. Busschaufförer, taxiditon och snabbköpskassörskor är mina värsta. Jag är snäll. Kan inte folk vara snälla tillbaka då? Det är deras jobb. Jag har själv slavat i ett Konsum i fyra år så jag vet hur man gör: Man blir inte bitter.
Därför vill man bara kasta sig om halsen kring folk som kan konsten. Som Rodde på Volym. Killen gör fan allt med ett leende. Var där i fredags och blir fortfarande genuint glad när jag tänker på bemötandet. Och kalventrecoten. Ett sånt kött. Gå dit och ät.
Resten av helgens insikter:
1. Foträta skor är mitt öde.
2. Undervisa aldrig 30-nånting-kvinnor från Malmö i feminism om de inte ber snällt om det.
3. Jag saknar Allsvenskan. Inte surgubben på vår rad och inte runka-sången, men allt det där andra.
4. Beställ inga drinkar med Southern Comfort i.
5. Jag älskar Joyce Carol Oates.
Och sen det gamla vanliga: Empireklänningarnas förrädiska idyll, jag är för gammal för “det här”, när ska jag hinna bli nördig på nåt?, jag behöver nog en festival eller två, nån som vill ha rabarberpaj?
Det borde kunna få vara lite roligare än så, jag vet.
Jag var ju så laddad i lördags. Joggade i parken. Köpte en brudklänning på tjugo jävla minuter för det var typ sista chansen för “septemberbrudarna” (HATAR den ofrånkomliga bröllopshysterin som man dras in i även fast man inte alls vill. Det är vidrigt.) och sen soligt häng på Gustav med fina vänner och man kände yes! man är i en storstad: flash mob och gatureklam och en stor demonstration för OS med färgglatt uppklädda kineser, allt på samma torg i samma stad.
Läs vidare »
