Lena Quist gör “extraordinary clothing”. Inget för dig som vill vara panelhöna och smälta in i Acnemängden. Mer punkglam åt folket! Läs vidare »

Gotta love them.

Läs vidare »

Foto: Ola Svensson

Kalvgryta eller ugnsstekt vitlök till lunch på Svea. Kocken sjöng högt till Demian-klassikern Alkohol. Helgpepp eller vadå? Tragiken glöms bort, kom tillbaka på måndag. Fast efter två festkvällar är jag inte säker på att jag pallar med en tredje. Men om ifall att blir det Cibelle som väcker partykrillan till liv. Anledningarna? Hon samplar popcorn och smällare. Hon hänger med Devendra och så är hon brasilianska i London. Nyfikenheten måste kanske stillas. Ikväll finns hon på Disko Partizani på Inkonst.

Annars, om jag haft studentleg och ork, hade jag tagit mig till Blekingska och kollat på Radio Dept. Nu får jag stilla mig tills Siesta. Fina band de har fått ihop förresten, en anledning till att åka till Hässleholm om två veckor.

Pacific! förtjänade ett större mottagande i Malmö än vad vi kunde ge dem igår. Vi var väl 50-100 tappra själar som samlats för att kolla på showen.

Läs vidare »

Missa nu för guds skull inte Pacific! på KB nångång efter 22. Kommer att bli gött, somrigt och surfigt. Vad mer kan du begära av en fredagskväll?

Åh, Sébastien, stönar vi idag på redaktionen. Jag kan inte komma på när jag senast hade så roligt under en spelning. När jag skrattade så mycket och samtidigt njöt av känslan i musiken. Är det det att allt jämt ska vara så kreddallvarligt, “vi gör vår grej och det är en väldigt viktig grej och lyssna noga hörrni?” Så när en smått bedagad fransos sveper en vinare på ungefär en kvart, sluddrar fantastiskt roligt mellansnack på dålig fransk-engelska, stönar fram sina sextexter, vickar på sina höfter och samtidigt klarar av att få det musikaliska att låta ljuvligt, gött och häftigt, då blir det något alldeles magiskt bra? Så måste det vara.

Det bästa som finns är ju entertainers. Kanske därför jag kan gå loss på det mesta, jag skulle till och med kunna dansa på en Finlandsfärja om rätt person greppar micken. Sébastien Tellier är en sann entertainer. Han lyckas balansera på den tunna linjen mellan att vara en franskt krejsy uttänkt pose och en patetisk 34-åring som säkert skulle behöva göra ett par rehab-vändor (och en comb over för att få lov att tillhöra klubbmusikeliten).

Hela klubben låg i någon form av fransk dekadent syntpop-sexdimma, det var som om vi befann oss på en backanal och Bacchus själv ledde oss rätt in i fördärvet. Han sjöng, han stönade och spelade, ömsom gitarr och piano och fick hjälp av sitt synkade tremannaband. Allra bäst var undersköna “La Ritournelle” – för visst var det den, ni som var där? – när han avbröt sig innan första versens början för att hinna röka upp sin cigg.

Och så snackade han. Han berättade om sin väldigt ygly fat but väldigt bjytifyl mamma. Han påstod att det var vatten i vinaren, men sedan förkunnade han glatt att han var “a verry drunkED, verry relaxED guy”. Han flamsade. Han slickade på micken. Han sa: “I löve ham. I löve egg. I löve chicken. But I don’t löve my guitar. But that is my job”. Han drog ett märkligt skämt om latinamerikanska indianer.

Och vi lapade i oss allt och älskade det. Det var en fantastisk kväll. Nu hoppas vi bara att Tellier vinner ESC också.

Kolla in Jesper Bergs snygga bilder på Rockfoto.
Och här hittar ni klipp från kvällen, tack “Furfangos”!:

Jag var ju så laddad i lördags. Joggade i parken. Köpte en brudklänning på tjugo jävla minuter för det var typ sista chansen för “septemberbrudarna” (HATAR den ofrånkomliga bröllopshysterin som man dras in i även fast man inte alls vill. Det är vidrigt.) och sen soligt häng på Gustav med fina vänner och man kände yes! man är i en storstad: flash mob och gatureklam och en stor demonstration för OS med färgglatt uppklädda kineser, allt på samma torg i samma stad.

Läs vidare »