Kazoom är död. Med sorg betraktade jag den urblåsta lokalen igår. Kazoom var Friisgatans avant garde. När Dana flyttade in med allt sitt vackra för exakt fem år sedan, gjorde hon mitt kvarter levande. Mycket mer än vad Nina P och Ola S någonsin lyckades med med sin passiva närvaro i någon tornlägenhet. Kazoom fanns på gatan.

Läs vidare »

Semestertider nu rå.

Tänkte att jag skulle “bara vara”, “ta nya tag” och “se tiden an”.
Under tiden ligger bloggen nere.

Ha en göddig sommar där ute!

Foto: Carl-Johan Söder/svt

Tänkte först att jag idag skulle bli en sån som dissar. En riktigt hater, det är ju så poppis inom åsiktsjournalistiken.

Läs vidare »

Buenos Aires.

Jag kom på det i morse vid innergårdens sopkärl: Äckellukten. Den som finns i riktigt stora städer ni vet, lorten och de lösdrivande hundarna. Stekoset från gatans fritös, det sötaktigt snuskiga. Åh vad jag saknar den lukten.

Läs vidare »

Jag är fortfarande förbannad över att busschauffören snäste åt mig i morse när han inte kunde växla min hundralapp. Servicenivån i den här staden är för jävla sorglig. Antingen blir man niad i ett välment men felriktat försök till artighet eller så beter sig folk inte som folk. Busschaufförer, taxiditon och snabbköpskassörskor är mina värsta. Jag är snäll. Kan inte folk vara snälla tillbaka då? Det är deras jobb. Jag har själv slavat i ett Konsum i fyra år så jag vet hur man gör: Man blir inte bitter.

Därför vill man bara kasta sig om halsen kring folk som kan konsten. Som Rodde på Volym. Killen gör fan allt med ett leende. Var där i fredags och blir fortfarande genuint glad när jag tänker på bemötandet. Och kalventrecoten. Ett sånt kött. Gå dit och ät.

Resten av helgens insikter:
1. Foträta skor är mitt öde.
2. Undervisa aldrig 30-nånting-kvinnor från Malmö i feminism om de inte ber snällt om det.
3. Jag saknar Allsvenskan. Inte surgubben på vår rad och inte runka-sången, men allt det där andra.
4. Beställ inga drinkar med Southern Comfort i.
5. Jag älskar Joyce Carol Oates.

Och sen det gamla vanliga: Empireklänningarnas förrädiska idyll, jag är för gammal för “det här”, när ska jag hinna bli nördig på nåt?, jag behöver nog en festival eller två, nån som vill ha rabarberpaj?

Det borde kunna få vara lite roligare än så, jag vet.

Gotta love them.

Läs vidare »

Foto: Kristian Pohl.

Finns såklart på bloggarna. Kullenbergskan borde skriva mycket oftare. Läs det här till exempel. Älskar hur hon använder populärkulturella referenser utan att det blir styltigt eller sökt. She knows her shit, om man så säger.

Sen har vi Shampoo-duon: Annina och Anna. Jag sällar mig till hyllningsskaran, detta kan vara bästa kulturishbloggen i landet: Läs Annas inlägg om att bli förälder eller vad som helst som Annina har skrivit på sistone så förstår ni.

Det är svårt att blogga. Att hitta tonen, känslan, språket. Det roliga bloggandet, finns det? Hjälp mig med tips där tack. Annars är det framförallt det angelägna bloggandet jag går igång på mest. När det blir en form av bikt, när orden väller fram och det inte finns så många spärrar till det privata:

Som Therese fantastiskt berörande familjehemlighetstext. Eller Anjas modiga berättande om överfallet.Då är bloggandet som allra allra bäst.

Eller: Dygnet Runt-redaktionen vid Grottekvarnen.

Idag har vi:

• Lekt med dockskåp.
• Övat ukulele (”En sockerbagare” och “Apans sång”)
• Diskuterat kukbilden som mejlades in till redaktionen av hugad resejournalist.

Och snart ska vi sjunga entrecôtens lov på Möllan.

Foto: Johan Bergmark.

Jag är så enkel, jag vet. Men ta en fulsnygg indiekille som poserar med fejkblodig t-shirt och självironiskt vränger ut och in på sitt 29-åriga hjärta, och jag är fast.

“Ibland gör man rätt ibland gör man fel – lev med det”. Mitt mantra just nu, det gör det lite lättare att finnas till med det citatet i handväskan.

Precis som jag förra året vid samma tid, när jag cyklade i syrénluft, drog i mig begreppet “Det kommer bara leda till nåt ont” som det visaste någon människa någonsin har kommit på.

Läs vidare »

På måndagar är jag mycket ofta arg. Av inga anledningar alls. Vissa personer i min omgivning säger ibland att jag borde gå en anger management-kurs, i alla fall önska mig en i present.

Läs vidare »