12 november, 2008Coco-punk
Det här kan bli en fin julklapp till en 60- eller 70-talist, hörrni.
Uppdatering: Fast alla andra kan också gilla det.
2 november, 2008Ingen skakar rumpa som Jelinek
Ok så här ett framtidsscenario:
Någon kommer säkert att göra mig till en fånig bagatell. Jag är fyrtiotaggare, kanske going on fifty. Står där och vaggar fram och tillbaka. Men det är inte kört. Jag får också ha kul.
Som ikväll: “Kom igen nu alla gubbar och tanter” slog Creeps-trummisen fast någonstans mitt i det jag precis kom hem ifrån, det som var en jävla fantastisk svängkväll. Medelålder? Fyrtio-nåt. Det var vackert, kändes “skinnväst” även om de flesta väl hade t-shirt. Pruttlukt och Bruce S-armar mot taket. Känns trösterikt.
Samme trummis sa efter första låten: “Hej Malmö. Igår träffade ni Jesus, idag är Gud här”. Japp. Han heter Robert Jelinek och han sjunger som en gud, han skakar rumpa som en gud, han är inkarnationen av coolhet. Och ändå varm. (Ångande het, som jag skulle ha sagt som 40-nåt) Skjortan kröp av svett längs med hans bringa.
“Vi gör inte sånt här nu för tiden. Vi ägnar oss åt gardening och afternoon tea”, sa han. Spelningen varade i typ en timme och det var nittiotalsnostalgi men mest funkigt soulrocksväng , snyggt och skitigt på samma gång. RJ sa att han var rörd efter andra inklappningen, när låtarna hade tagit slut fast “västarna” fortsatte att skandera en gång till. Åh jag gillar det. Lite som att odla sin ålderdom. Gardening, var det ja.
16 oktober, 2008Gamla goa grajor
The Creeps back in the days. Foto: Ola Nilsson
Börjar sjunka ner i “vi-som-minns-vårt-nittital-geggan nu. Jag ber om ursäkt för det.
8 oktober, 2008Horor – f’låt, häst.
Malmöbaserade fotografen Jens Nordström tar snyggaste bandbilderna (även den här ovan), men drar sig heller inte för att kampanja för banden han plåtar. Han månar om sitt artiststall, kan vi säga. Därför körde han nyligen igång FB-gruppen “If this group gets 1000 members, Pretty whores of Manhattan will change their name to Pretty Horse!” Just nu med 153 medlemmar. Vadå häst? Jag ringde nyss upp Anton Collinder, rockbandets sångare som när han inte spelar in nya låtar med bandet gör klistermärken på en fabrik:
6 oktober, 2008Om 42 dagar
Jo men de är så här bra. Och de kommer till Vega, ni har inte missat det va? 17 november, 200 danska. Idag släpptes biljetterna. Köpte just loss ett par, det gör måndagen lättare. Och vet ni? Än är det inte slutsålt.
5 oktober, 2008Scenblekt
Jag fick bära på lite skam i fredags. Ni vet, sådär som det känns när man har övertygat sina vänner om att de måste måste måste gå på just den här spelningen, den kanske kan förändra deras liv eller i alla fall helgen – och sen spricker bubblan.
