12 november, 2008Coco-punk
Det här kan bli en fin julklapp till en 60- eller 70-talist, hörrni.
Uppdatering: Fast alla andra kan också gilla det.
4 november, 2008Margrets mediemakt
Det blev just offentligt. Dyngans gamla medarbetare Margret Atladottir har gått och blivit chefredaktör på Nöjesguiden. Vi slängde oss såklart på luren för att gratulera.
Hej Margret. Grattis! Hur känns det?
Läs vidare »
2 november, 2008Ingen skakar rumpa som Jelinek
Ok så här ett framtidsscenario:
Någon kommer säkert att göra mig till en fånig bagatell. Jag är fyrtiotaggare, kanske going on fifty. Står där och vaggar fram och tillbaka. Men det är inte kört. Jag får också ha kul.
Som ikväll: “Kom igen nu alla gubbar och tanter” slog Creeps-trummisen fast någonstans mitt i det jag precis kom hem ifrån, det som var en jävla fantastisk svängkväll. Medelålder? Fyrtio-nåt. Det var vackert, kändes “skinnväst” även om de flesta väl hade t-shirt. Pruttlukt och Bruce S-armar mot taket. Känns trösterikt.
Samme trummis sa efter första låten: “Hej Malmö. Igår träffade ni Jesus, idag är Gud här”. Japp. Han heter Robert Jelinek och han sjunger som en gud, han skakar rumpa som en gud, han är inkarnationen av coolhet. Och ändå varm. (Ångande het, som jag skulle ha sagt som 40-nåt) Skjortan kröp av svett längs med hans bringa.
“Vi gör inte sånt här nu för tiden. Vi ägnar oss åt gardening och afternoon tea”, sa han. Spelningen varade i typ en timme och det var nittiotalsnostalgi men mest funkigt soulrocksväng , snyggt och skitigt på samma gång. RJ sa att han var rörd efter andra inklappningen, när låtarna hade tagit slut fast “västarna” fortsatte att skandera en gång till. Åh jag gillar det. Lite som att odla sin ålderdom. Gardening, var det ja.
16 oktober, 2008Gamla goa grajor
The Creeps back in the days. Foto: Ola Nilsson
Börjar sjunka ner i “vi-som-minns-vårt-nittital-geggan nu. Jag ber om ursäkt för det.
Nekrolog över Friisgatans avant garde
Kazoom är död. Med sorg betraktade jag den urblåsta lokalen igår. Kazoom var Friisgatans avant garde. När Dana flyttade in med allt sitt vackra för exakt fem år sedan, gjorde hon mitt kvarter levande. Mycket mer än vad Nina P och Ola S någonsin lyckades med med sin passiva närvaro i någon tornlägenhet. Kazoom fanns på gatan.
4 juni, 2008en glad calypso om våren. Eller: finbuskis.
Foto: Carl-Johan Söder/svt
Tänkte först att jag idag skulle bli en sån som dissar. En riktigt hater, det är ju så poppis inom åsiktsjournalistiken.
29 maj, 2008Ebba och Carrie och detta att vara en lit star
När det begav sig för S, C och M.
Det är inte så 2008 att dissa Ebba. Så det gör vi inte.
27 maj, 2008receptet mot tristess
Buenos Aires.
Jag kom på det i morse vid innergårdens sopkärl: Äckellukten. Den som finns i riktigt stora städer ni vet, lorten och de lösdrivande hundarna. Stekoset från gatans fritös, det sötaktigt snuskiga. Åh vad jag saknar den lukten.
20 maj, 2008Det ska va en ålderman till hunk 2008
Fattar inte besattheten över McDreamy faktiskt. En välbehållen 42-åring, kanske. Men varför står det några fjortisar där på slutet av inslaget och tjuter? Någon av dem har säkert en grannpappa som är brandman eller byggnadsarbetare och minst lika hunkig. Jag tror att allt är Klicks fel.
