Det är meningen att jag ska gå hit idag. Jag är rätt målgrupp, på alla demografiska punkter, har rätt förkärlek för det underfundiga, är rätt sorts malmöbo som älskar Malmö. Men jag hatar att slita ut dem jag gillar. De ska avnjutas på slow food-vis, inte sörplas som bukfylla. Maria Larssons Eviga… blev den där extra börektuggan för mycket. Men om det finns någon därute som vill se två roliga, sorgliga och sympatiska människor på en scen nära dig så tycker jag verkligen att du ska gå dit. S&E håller på till och med lördag och det är picknick-stajl.
Det är på Mejeriet och nä, det kommer inte alls på något sätt att bli som på Way Out West. Det är inte augusti mitt på dagen med ockerdyrt vin i plastglas och det luktar inte gräs och svett i ett tält. Det blir inget festivalpirr. Men Will Sheff är där, han kommer att slita ut sitt hjärta åt dig och du kommer att försöka fånga det med en enhandslyra. Det blir gött. Spritter i kroppen bara jag tänker på det. A.C. Newman lär nog inte dyka upp. Men man kan ju drömma:
Var på pressvisning på Jesus Christ idag. Det var väl aldrig några tvivel men nu vet vi. Prästsonen, rockpredikanten, den ikoniserade, han kan han. Vara Jesus så att stråna på armarna reser sig och man plötsligt börjar digga passionsberättelsen.
Han var sagolikt vacker i den vita rockskruden. Han hade pondus och ändå hjärta. Sjöd av självförtroende och lust. Så bra det här är för Malmös mesta glamkändis att det inte blev en till skiva och turné med The Ark. Utan detta.
Alla tycker att det är en given typecasting, men han har nog mer att bevisa än någonsin. Jag gillade att se hans glödande ögon när han korsfästes. Hur han vred sig i dödsryckningar. Ändå sedan “Let your body decide”-tiden har han åmat och kråmat sig. Haft det teatrala i sinnet. Han är en posör, kan inte vara något annat. Det känns så rätt i rollen som Jesus.
Pressträffen efter de två scenerna handlade bara om Ola. Där satt en rad uppsminkade figurer. Ingen brydde sig om Pontius Pilatus. Någon notis om Judas tog inte. Dirigenten Gareth Hudson ville ingen snacka mer. Alla ville bara veta allt om prästsonen från Rottne. Han svarade. Är han religiös? Ja. Troende kristen? Nej. Är det hans skägg? (Per Hägred på Kvällan undrade.) “Kan inte Per Hägred komma fram och dra mig i skägget för att se om det är riktigt?” sa Ola. Det ville inte Per. Sådär höll det på.
Det känns gött att det här händer i Malmö. Jag är ingen musikalmänniska. Men det här känns gött.
Asså - här satt jag och ångestorerade över att gråtonen utanför fönstret skulle kunna döpas till “desillusion”. Men nu lättar det fan i mig. Kan se bangården utanför sds-huset klart nu. Och så kommer M.A. Numminen hit. Vilken jävla kulturgärning, Babel!
Var på Mejan igår. Älskar caféscenen. Även om det bara är trettio pers så känns det som att det är nåt. Tobias Fröberg och Peter Morén spelade - gemensam konsert, körde varannan låt. Jag tänkte på hur många miljoner som han Peter egentligen kan ha dragit in på vissellåten. Många.
