Sexualundervisning om niorna får bestämma:

En till:

Nu är jag ju inte målgruppen dårå. Men detta gjorde fan min fredag! Tv-programmet Genant som produceras av veckans älsklingar: gänget på Humfryskolan. Det handlar om sex av unga för unga. Nu ska de ut på turné för att marknadsföra programmet. 90-talister, ibland hatar jag er. Men inte idag.

Var på Mejan igår. Älskar caféscenen. Även om det bara är trettio pers så känns det som att det är nåt. Tobias Fröberg och Peter Morén spelade - gemensam konsert, körde varannan låt. Jag tänkte på hur många miljoner som han Peter egentligen kan ha dragit in på vissellåten. Många.

Läs vidare »

The Creeps back in the days. Foto: Ola Nilsson

Börjar sjunka ner i “vi-som-minns-vårt-nittital-geggan nu. Jag ber om ursäkt för det.

Läs vidare »

Kazoom är död. Med sorg betraktade jag den urblåsta lokalen igår. Kazoom var Friisgatans avant garde. När Dana flyttade in med allt sitt vackra för exakt fem år sedan, gjorde hon mitt kvarter levande. Mycket mer än vad Nina P och Ola S någonsin lyckades med med sin passiva närvaro i någon tornlägenhet. Kazoom fanns på gatan.

Läs vidare »

Malmöbaserade fotografen Jens Nordström tar snyggaste bandbilderna (även den här ovan), men drar sig heller inte för att kampanja för banden han plåtar. Han månar om sitt artiststall, kan vi säga. Därför körde han nyligen igång FB-gruppen “If this group gets 1000 members, Pretty whores of Manhattan will change their name to Pretty Horse!” Just nu med 153 medlemmar. Vadå häst? Jag ringde nyss upp Anton Collinder, rockbandets sångare som när han inte spelar in nya låtar med bandet gör klistermärken på en fabrik:

Läs vidare »

Känner mig inte riktigt mogen för det här stället. Eller det här. Det är för mycket rödvin och kulturkoftor. Femtioplussare som minns sina finniga anleten och revolten i att gilla typ Eldkvarn. Och så vet vi att Lars Demian kommer, i år igen. I o f s i ny kombination. Älskar Kjellis villkorslöst men det är ändå inte tillräckligt eggande. Och då fanns Alkohol med på alla mina gymnasiala blandband. (90-talet, ja.)

En sak grämer mig som fan idag trots allt. Att jag missade Nina Ramsby igår. Den här rösten är en av de bästa i Sverige, erkänn?

Jag är hopplöst fast i vanan. Men på fredag ska jag på fest på ett slott!

Apropå Karins reportage om vuxna män som leker bort sina liv på film:

Den här Billy Mitchell-snubben är väldigt underhållande. “That’s Mr Pac Man to you”. Stor komik. Ikväll kan du se mer av den här underbart allvarlige fjanten på Doc Lounge. Han är ju även en hejare på Donkey Kong.

En text från helgen som stannade kvar. För att jag var där, i Neapel, för några veckor sedan, och det kändes precis som Birro skriver, i gränderna bland vesporna och de från balkongerna hängande himmelsblå sopsäckarna som signalerade glödande supporterskap. För att staden fick mig att tänka på Buenos Aires. Det lortiga, det hetsiga, varför känns det ärligare än när allt är välpolerat och lugnt? På det B&B där vi bodde sade filmälskaren till ägare (efter att vi bytt artighetsfraser om Ekberg, Bergman och Bergman): “Hm. Sverige – det är väldigt rent där va?”. Nä, inga större sopproblem här inte.

Och så står man där ibland, framför en smutsigt kupad hand på Södra Förstadsgatan, och känner sig som ett medelklassvin, oavsett om man köper en påse kanelklipp, går förbi eller bara möter blicken och pratar lite. Jag önskar att det fanns ett liknande system som det med det uppskjutna kaffet i Neapel. Men våra fik är kanske för välpolerade.

Jo men de är så här bra. Och de kommer till Vega, ni har inte missat det va? 17 november, 200 danska. Idag släpptes biljetterna. Köpte just loss ett par, det gör måndagen lättare. Och vet ni? Än är det inte slutsålt.

Jag fick bära på lite skam i fredags. Ni vet, sådär som det känns när man har övertygat sina vänner om att de måste måste måste gå på just den här spelningen, den kanske kan förändra deras liv eller i alla fall helgen – och sen spricker bubblan.

Läs vidare »