I år är det 25 år sedan Wilmer X, Malmös svar på Status Quo, släppte sin första fullängdare.

Det är också 25 år sedan Nisse Hellberg debuterade som serietecknare med “Herman möter tomtarna” i Svenska Serier.

Så här presenterar han sig i tidningen: “Jag, Nils Hellberg, är en 22-årig studerande Malmögrabb, som förutom teckning inte har några intressen än rock’n'roll och Kalle Anka”.

På tisdag kan du se dubbeljubilaren uppträda på KB.

Syntriffet till “The Final Countdown” ska Joey Tempest skrivit som ett intro till Europes rockshower, sedan lär en stockholmsklubb gjort det till sin signaturmelodi. Först då, 4-5 år senare, fick riffet en låt och überlistetta. Och ikväll spelar åttiotalsrockarna i Lund, på gamla Olympen av alla ställen.

Min enda fråga är var signaturmelodierna till dagens klubbar är någonstans. Jag lovar att kolla upp det.

Niklas Ehrlin är ena halvan av houseduon Air Bureau, tillsammans med bandkollegan Henrik Larsson hade han också torsdagsklubben Funkyard på Malmökrogen Centiliter och Gram tills alldeles nyligen. Niklas bangar inte en egen jingel nu när Funkyard ska öppna igen:

powered by ODEO

Timbuktu är Malmös meste kändis och turnerar just nu med kompisarna i Helt Off. På lördag är det åter dags för J-Ols och hans succéklubb Skånes Ljudpark, på onsdag kommer turnén till KB och snart nog kommer ett nytt album. Han är mer skeptisk:

powered by ODEO

Det blev ingen tv-kväll igår.
Jag kunde inte, för jag råkade vara på fest på ett slott. Det var fabulous.

När man själv bor i en hyrestrea med utsikt mot en vägg (plus Turning Torso om man sträcker på halsen) är det väldigt lätt att känna avund mot någon (i detta fall en jobbarkompis) som har utsikt över en sjö och stora skånska ägor.

Imorse, när jag segade i den maffiga sängen, låg dimman över sjön. Och jag var, i mitt något blurriga tillstånd, såklart med i en Jane Austen-roman. I stället för en grön, urtvättad band-t-shirt bar jag en empireskuren klänning och så var jag nyponkindad och jävligt förbannad på någon mister som retade upp mig men egentligen älskade jag honom enormt.
Sen vaknade jag, blev skjutsad hit till tidningen och nu ska jag ta en kopp automatkaffe och läsa den dagliga skörden med gratistidningar. Tjoho.

Tre skäl att stanna inomhus i kväll:

Bonde söker fru, TV4 20.00
Jag saknar redan Den Svenska Sommaren med hundkäx och saftkalas i bersån och kor som viftar på svansen. Här kan jag ohejdat gotta mig åt allt det, samtidigt som seriös match-making mellan svettiga grisbönder och thegirlnextdoor-tjejer pågår. Kvällspostens grej

Lite seg efter gårdagen? Nu har du chansen att chilla med gott samvete. I Malmö spelar nämligen veteraren Finn of Tomland lugna klubbfavoriter på Lilla Torgs Röda kran. Ikväll lovar han särskilt mycket dub.

På Mejeriets Fyrklöver i Lund spelar Crime Divine, Dollface, TP3 och Luke Astray. Hyser du inte en brinnande passion för korprock eller känner någon i bandet så är det fullkomligt frivillig närvaro där.

Har du lyckats få biljett till kvällens konsert är det förstås bara att gratulera, extrakonserten imorgon är också utsåld. Annars verkar efterfesten inte heller gå av för hackor:

Planning To Rock
Trevor Jackson (aka Playgroup)
Djuna Barnes & Kjeld Tholstrup (Special Peoples Club)
Dullen & Dyken Soundsystem
DJ Schack

Gratisbiljetter till festen går att hämta ut på schyssta butiken Norse idag.
(och här är några bilder från konserten i Lund)

Mindre creddig men kanske lika bra är festen som ett par jeans, en vodka och klubben Envy bjuder på. Där spelar Rune RK, Kjeld Tholstrup (busy kille det där), Flip och Miguel skivor. Messar du (+45)28514864 med namn så lär du komma på gästlistan.

Can I keep him (

Australiensiska Look Both Ways verkar vara en höjdarrulle. Under en het helg i Adelaide får vi följa Meryl och Nick vars liv flätas samman av olika sorters katastrofer. Med hjälp av handgjorda animationer visas Meryls fobi för hemskheter som hon tror ska hända, typ tågolyckor och mördarhajar, och som om inte det vore nog utlovas fantastiska sexscener också.

VAR? Panora i Malmö
NÄR? 18.30
VARFÖR? För att det är Antirasistiska filmdagar(?)
TRAILER? Såklart

Tittsworth må vara en av världens bästa djs men jag är fortfarande lite besviken på att han inte pallade hänga med på efterfest. Ursäkten att hans flyg gick 07.30 och att han fortfarande jobbar heltid med datorer i Washington D.C. håller bara knappt. Som tur var blev det en ordentlig fest ändå. När Calle Dernulf tittade förbi vid kvart i fem-tiden tillsammans med Mattias Berg blev de knappt insläppta för att det var så fullt. Då hade redan Fairmont och Different-killarna kommit dit från Jeriko-kvällen.

Efterfestlokalen – för er som inte varit där eller listat ut vilken av dem jag snackar om – har en hyfsat ambitiös ljussättning à la Kristian Nihlén. Tydligen är det inte han som har gjort den, men han verkar inte vara sur för att någon, ehm… inspirerats av hans lösningar.

The Rumble var bra och Tittsworth helt klart bäst, men Different kommer lätt på en hedrande andraplats. När jag tittade förbi Jeriko i slutet av kvällen var dansgolvet fullt av dansglada technofans. Oscar Villata fånlog från örsnibb till örsnibb och hans kollega Sophia Ersson verkade nästan lika pepp framför dj-båset. Bästisarna Paret Jonas Grönlund och Johanna Karlsson tog det lugnare men verkade gilla det också. Musiken är kanske inte det jag personligen måste måste ha en lördagsnatt, men en tysk kanadensare med så många ljudmaskiner som Fairmont måste man förstås respektera.

Kvällens absoluta stjärna var The Rumble-Karin. Har du varit på Sweet Freds fester det senaste året har du nog inte missat henne heller, tjejen med stickad luva som alltid verkar vara först och längst fram på dansgolvet, med perfekt rytm och känsla och en fullkomligt strålande festinställning. Tjejen med kort glitterjacka (kofta?) på bilden här intill var förstås också en vinnare.

EXTRA: Nu finns fler minnesbilder på TheRumble.se och Different

The Rumble är självklart festen att vara på ikväll. För att vara säker på att komma in är det bäst att du redan köpt biljett eller börjar köa innan dörrarna öppnar 23. Precis som det ska vara.

De tuffaste ställena är alltid svåra att komma in på. Och de bästa ställena är de som inte fuskar för att bli det. Bara förlorare behöver neka folk i dörren av andra anledningar än att stället (eller den som vill in) redan fyllts till bristningsgränsen.

Därför suger åldersgränser, löjliga klädkoder eller diskriminerande dörrvakter. Därför tjänar arrangörerna mer på att fjäska för gästerna de verkligen vill ha där.

Visst, The Rumble har en grym lokal, de bästa bokningarna och en ohälsosamt engagerad Sweet Fred bakom rodret, men det är publiken där som är den riktiga succén. Och ändå så har hälften av dem svårt att komma in på Malmös andra klubbar. Hur smart är det?

Förfestmixar:
Tittsworth hos Disco Belle

Radio Slave för TheRumble

P.S. Tack till fotografen Stina Rosén som tagit bilden.