Skippade Short Bus-visningen men från vad jag hört så verkar filmen och all gratisdricka ha förvandlat Malmös premiärlejon till en busig och lättroad högstadieklass.

Soir Rasoir istället. När vi kom dit 21 – tidigare än någonsin tidigare – var det värsta brat-huset. Det var svårt att övertyga vännerna om att stället brukar locka den där blandade publiken som jag snackat om. Antagligen har de en glammig after work för när vi drog vidare vid tolvtiden var det betydligt mer brokigt kring bardisken. Bland annat syntes arkitekt-Gustav, Alfred (var tog ni vägen?) Therese Svensson, Jonas, Margret och en massa andra.

Glammigt värre var det istället på Twisted Torso första öppna kväll, dyrt som få såklart men tydligen riktigt schysst.

Kort stopp förbi Kramer för att heja på gamla Tahonga-bartendern Donna, sedan vidare mot Retro och You Can’t Hide…. Eftersom Retros köer är vad de är - långa – så missade vi Pipas live, som tröst verkade de flesta därinne också ha gjort det. Såg DJ Domus, Bauri, Sara Berg, Mangobruden och någon som skunkade på hotellobbyns gästdator. Jag vet inte vad han skrev men en vild gissning är att han bokade en biljett till bakisångest. Vad hände med alkolås till internet?

Kort stopp förbi Inkonst och Zebra, inte jättemycket folk men bra som vanligt, tjingade på Mattias Kroon (utan Andi-teckning på tishan), Svensson-Mattias och en glad Cheb Oman.

Vidare till kvällens höjdpunkt: I Love. Efter att jag missade Alvemark på Ladyfest förra helgen såg jag verkligen fram emot att få höra både henne och djpartnern DJ Bernskort. De gjorde ingen besviken: riktigt bra, ny, lagom djup techno och gamla nittiotalshits. Dansgolvet var däremot inte världens bästa, den här fredagen bjöd inte riktigt på någon toppenpublik någonstans jag var, men med några lysande undantag.

Förutom arrangörerna som alltid verkar lika pepp så var det exilmalmöiten Kryssmynta stjärnan på dansgolvet. Hennes vogue är den bästa jag sett så jag var tvungen att rekommendera Paris Is Burning och försöka få med henne på Wonk ikväll, vi får se hur det går.

Stockholmsdjsen var proffs så trots att dansarna annars kan ifrågasättas avslutade de men en av världens bästa låtar och hoppade själva ut på golvet.

[Mer om kvällen: Elin Alvemark dissar]