Chokladfabriken blev roligare än på länge igår när Skånes ljudpark intog källaren där. Jag tror det är första gången det är en helt offentlig fest där och jag hoppas att det inte är den sista. Jämfört med lokalen ovanför, det vi är vana att kalla Chokladfabriken, så har den här jättesalen bättre ljudförutsättningar och roligare, ruffigare entré.

Just ljudparken var det dock inte så mycket med. Ena stora högtalaren välte(?) i början på kvällen - lyckligtvis skadades ingen men högtalaren klippte och knäppte resten av natten. Det, toalettkön och bristen på entréstämpel får kallas undantagen mot en annars riktigt lyckad kväll. Det såg ut som om hela Damn var där (blåssektionen spelade), Johanna Olofsson rev av riktigt hårda, funky låtar, Timbuk plockade fram nittiotalshitsen (igår var det you don’t know me som gick på repeat) och Baby G var kvällens riktiga höjdare. I en tråkig kombination av det där med toakö och entréstämpel missade jag hela Mapeis show, men från vad jag hört var hon bättre än vad ljudet var dåligt.

Aurora verkade inte helt övertygad, Lunds nations bästa festare höll fanan, Simeon plåtade för nästa Dygnet Runt och en skönt distingerad herre - Bertil heter han - såg till att höja stämningen och medelåldern på stället.
Sweetness: Fullt med folk och bra musik. Lokalen var om möjligt ännu mer pyntad än chokladkällaren och Noize envisades - som mästerskaps-djs ofta gör - på att spela gamla hiphophits någon timme i mitten av kvällen. Jerikos dörrvakter måste vara de trevligaste i Malmö förresten.

Ljudparken stängde vid fyra men vi kunde inte sluta dansa då. Festen fick flytta till en bunker söder om Södervärn och Oscar Villata fick alla att orka mycket mer. Han spelade min favvolåt två gånger på raken. Alla var såklart där, snyggingarna Simón och Sebastian, stora delar av ljudparkens crew, den trevlige kostymmannen från Röda kran, Emil Bromée, L’amour à trois…
Summa summarum: Malmös uteliv är uppenbarligen tillräckligt starkt för att klara sig utan Inkonst ett tag. Gött så.