Två releasefester att välja mellan (eller ta båda) ikväll. Kristoffer Jonzon på Vinylbaren och Scraps of Tape på Inkonst, där tillsammanas med Audrey och Hojfen Balagan.

Hittade en kompis utanför biblan som skulle satsa på den sistnämnda, han tyckte det var lite för mycket Ted Gärdestad-vibbar över första killen. Dessutom vore det synd att missa Audreys hypnotiska älvpop.

Filmerna som jag plockar upp på känn bland dvd-hyllorna kan vara hur som helst, den här gången blev det jackpot. Snow Cake med bland andra Alan Rickman och Sigourney Weaver är skitbra. Utöver bilkraschen i början är det inte mycket action men även om tempot är makligt tappar historien aldrig driv. Och du känner nog inte igen storyn från andra filmer.

I kort så plockar Alan Rickman motvilligt upp en liftare, överlever en olycka som tar liftarens liv och bestämmer sig för att söka upp tjejens mor. Mamman (Sigourney Weaver) visar sig vara hyfsat likgiltig tills Rickman plockar fram ljusbollarna den döda dottern köpt till henne. Och då är vi kanske tjugo minuter in i filmen.

Ja, och när Alan Rickman ringer på hos mamman tokdansar hon till Notteru Ondo (Good Rhythm) av japanska The Drifters, bara en sådan sak.

Ännu en bra kväll på KB, det tar sig minsann. Såhär låter teorierna:

a) I Love! plus L’amour pour toi har tillräckligt många kompisar för att de trevliga människorna ska vara om inte i majoritet så åtminstone fler än på en vanlig KB-lördagskväll.

b) De dräggiga människorna bor i Eslöv, Burlöv, Åkarp och kunde/orkade inte ta sig in till Malmö den här kvällen på grund av vädret.

c) Såpbubblor och konfetti is the shit som gör att folk blir glada och beter sig väluppfostrat.

d) Vakterna har insett att det är inne att vara snäll och att man kommer så mycket längre med lite vänlighet. Nu känns det som KBs vakter kan gå riktigt långt.  

Lite synd bara att djarna inte fick sin vilja fram när det gäller dj-båsets placering.  Det hade varit coolare om de hade fått hålla till på scen och inte i hörnan vid utgången.

För övrigt upptäckte vi att det var extremmysigt inne på Vinylbaren där Hybris-Kalle och Kerstin spelade fina poplåtar. Och det var vi knappast ensamma om, compact living fick plötsligt en helt självklar innebörd.

Med delade känslor insåg jag att det skulle bli en helg på KB den här veckan, fast fredagen var faktiskt nästan bara pluspoäng. Vakterna var underbart vänliga, Loveninjas var riktigt bra och popstudsiga, pausmusiken var ovanligt välvald. 

Tänker inte uttrycka några personliga åsikter om publiken som dök upp lite senare, men kan ju säga att Tor i bandet inte kände sig helt nöjd efter spelningen. Kanske blir han gladare på Blekingska den 9 mars då de spelar igen. 

Så, dagens tips då. Först en sväng förbi Inkonst för att lyssna på Emil Jensen vid halv två och Anna Jörgensdotter klockan fem. Sedan KB igen, det går ju inte att missa månadens happening när I Love! gör gemensam sak med L’amor pour toi. Garanterat galet mycket dans.

På Besök på Nobelvägen har just nu och ett par veckor framåt besök av en soffa där vem som helst får brodera ungefär vad som helst. Det är en del av Ulrika Erdes konstprojekt, som även innefattar broderade buss- och tågsäten. Blir nästan lite sugen på att hoppa på en livsfarlig buss för att få sitta på konst.

Efter snart en veckas isolation (jag fick flunsan) hägrar helgen med mer gött än vanligt. För ovanlighetens skull kör vi en flyerversion, klicka på bilderna för mer info på andra sidor: Läs vidare »

Så var det äntligen dementerat, det illasinnade ryktet om Moz i schlager-EM. Världsbalansen är återställd.

Fast å andra sidan, “Moz” hade kvalat in som vilket dansband som helst tillsammans med namn som Wizex, Lasse Stefanz, Blitz, Börje Franzéns, Cillaz, Kjell Brooz, Martinez, Nocker’z, Fernandoz, Kent Ingvarz and so on.

Hej alla som är arga. Medger att det var dumt att fokusera så mycket på åldern när det inte är vad det handlar om egentligen. Snarare folks mentalitet, att så många tycker att det är okej att knuffas och halvslåss på dansgolvet.

Fast jag har bara bott i Malmö i lite mer än ett år, så jag har kanske missat att det är såhär det går till när man festar i den här staden. En kompis sade att “men, alla vet ju att KB är ett röjarställe”. Nä, jag visste inte, men nu vet jag och det kommer förmodligen bli lite lättare att gå dit i fortsättningen när jag vet vad jag har att förvänta mig.

En annan kompis, 30 minus, sade ungeför samma sak. Att KB en lördag bara handlar om att supa och hänga med sina vänner. Attans, jag som trodde det fanns någon som var där för att dansa.

Och för den som undrar, jag är 24.

Och i fortsättningen ska jag bara skriva snälla saker som ingen orkar kommentera.

Äntligen någon som försöker styra upp saker och ting. Det är bara att inse, åldersgränserna måste höjas. Nattklubben på KB igår var i stora drag en katastrof, folk var små, otrevliga, ohyfsade och allmänt i vägen. Ingen visade någon som helst hänsyn, utan knuffades och trängdes på dansgolvet och spillde öl på allt och alla, dessutom var de flesta så fulla att de förmodligen inte visste vad hette när de vaknade dagen efter.

Okej, att en bra klubb ska ha stor och dansvillig publik, men det här håller inte. Lite hänsyn hade varit på sin plats, minst sagt. Ett tips till nästa gång: ser du att det står en annan människa framför dig, dansa då inte på den exakta platsen utan ta ett steg åt sidan och försök att inte trampa på någons fot under tiden. Och håll in armbågarna.

Det var knappast någon som var där för musikens skull heller, för de låtar som kändes mest Heavenly och You Can’t Hide funkade absolut sämst. Skärpning.

Har man missat de två senaste Rumble-festerna, som en kompis till mig gjort, märker man verkligen hur ung publiken där har blivit på sistone. Men medan kompisen hade svårt att hämta sig efter upptäckten var Sweet Fred desto lugnare.
– Det här blir sista The Rumble med artonårsgräns, sa han.

Det lär ha sålts nästan 500 förköpsbiljetter till igår och det var också en del i strategin för att inte bli ett 18-årsställe, men nästa fest ska alltså åldersgränsen höjas till 20 år, enligt Sweet Fred. Det är i så fall den första klubben på Inkonst med högre gräns än 18.
– Jag vill att folk kommer hit för att de gillar grejen, inte för att de kan komma in, sa Svittan.
– Vill man komma in och är under tjugo får man ringa mig och vissla sina tio favoritlåtar.

Inkonst har tidigare kunnat ha 18-årsräns utan att bli juniordisco, dels rymmer lokalerna fler än en sort människor men allra mest har deras bokningar och fester lockat äldre också. Tyvärr verkar inte det funka för The Rumble.