Vet inte om det var jag eller alla andra som var på fel ställe, men det var ovanligt många okända ansiken på I Love! på Jeriko igår. Tillsammans med de kända ansikterna blev det en väldig massa människor och när kvällen peakade gick det knappt att dansa för allt folk.
På lyckohjulet kunde man vinna godis eller en man och i baren stod Dansmusen och gjorde inte skäl för sitt namn. Under sista låten - Take That, vad annars - visade I Love!-Maria prov på en röststyrka som kunde konkurrera med vilken operaprimadonna som helst. Skrik är den nya applåden.
De senaste timmarna har jag försökt utforma kvällens klubbtips här som ett självtest. Förgäves.
Men vi ska väl vara glada för att Öresundsklubbpublik – postbrats eller ej – inte sammanfattas i enkla stereotyper? Här kommer en kort runda över vad som händer istället:
Det blir uppdaterat lördagsdisco när alla handduksviftande nyrejvare landar på The Rumble med Kid Sister, Flosstradamus, DJ A-Trak och DJ Craze, Räkna med väldigt blandad publik, många under 20 och tokröj. Eftersom tillståndsenheten inte vill att vi dricker i foajén är andra dansgolvet (med Sweet Fred + Discobelles Martin och Atli) på Plockepinn istället. Undrar vad postbratsen säger om det.
Även om jag verkligen saknar Djuna Barnes där så kan kvällens danska delegation till Jeriko ge oss all anledning att glädjas över Bron. ikväll kan du höra Kjeld Tholstrup, Dullen & Dyken, Georg L´amour, S:t Marcus och Kasper Bjorke från Köpenhamnsklubben Vega. Dessutom får de svensk uppbackning av Emilia och Maria från I Love och Reza Afzali från Sweetness.
Vid midnatt var Electro Burlesque-festen hos Teater Terrier redan så fullproppad att jag fick hustla mig in för att få se Miss Mimi & The mysticals. Hon hade precis gått på scen då, här är sistanumret, lite inspirerad av Nancy Sinatra:
Malmö och Lund har påbörjat sitt häftigaste nöjesår hittills, och den största nyheten är inte några nya klubbar, restauranger eller uteserveringar. En ny generation är på frammarsch och har vi tur kan den hjälpa oss att förändra stan för alltid. Vi kan kalla den postbrats.
När I Love-brudarna berättar om sitt klubbkoncept är det mellanstadiediskot som tas upp som referens. “Man ska inte känna sig hämmad utan bara kunna gå bananas”.
Shit. Hur fan var deras mellanstadiediskon? De har uppenbarligen aldrig stått i ett hörn med inbakade flätor och en Zingo krampaktigt tryckt mot bröstet och väntat på att nån ska förbarma sig över en i en tryckare och sen tagit mod till sig och som enda tjej gett järnet i en luftgitarrstävling.
Och så sa Sandra: “Äh, låt henne vinna då”. Och jag vann en singel, det var La Luna med Belinda Carlisle och efter det var jag rätt hämmad ett bra tag.
Adrian Recordings hade kalas igår på Emils kontor för att fira sin nya hemsida (varje anledning till fest är en bra anledning till fest..). Folie spelade datormusik och två veckor gamla bandet Den svenska tystnaden sjöng inte så tyst, men på svenska.
Londonbon Gustav Kjellvander var också där, brunhårigare än på länge. Han är i Sverige för att fixa det sista med nya skivan, som tydligen blir lite mer av ett sidospår än ett försök att toppa den förra.
Två dagar efter alla hjärtans dag blir det ännu mera kärlek på Jeriko när I Love! bjuder in till dans. Och så klart är vi lite extra kärleksfulla och lottar därför ut biljetter till dig och din käresta (eller någon annan kul som du vill ha med dig).
Frågan du ska svara på för att vinna två biljetter är: Göteborgarna i The Touch som spelar på fredag tröttnade på rocken och började göra poptechno istället, vilket silverfärgat klädesplagg började de använda i samband med detta? Maila in ditt svar här senast klockan 13 imorgon fredag.
När jag gick hem från jobbet strax efter nio i går var det fullt på varenda restaurang. Till och med på de lite mer okreddiga, som greken Dionysos i närheten av där jag bor. På en onsdag.
Så bra. Folk har slutat köpa färdigtryckta nallekort med röd text och bjuder på middag istället. Kanske kan mitt hat mot Alla Hjärtans Dag dämpas en smula. Allt som får vardagskvällar i februari att kännas livliga i vår stad är av godo.
Seniorrockarna Eldkvarn är fortfarande helt rätt på banan. Snart kommer deras nya album ut och namnet säger allt: Svart Blogg. Kanske har jag drabbats av schlagerfeber, men något säger mig att det här blir större än Boten Anna. Jag tror vi kan vänta oss ett lika pricksäkert samtidsepos från Pluras gäng som det från Nick Borgen1997: World Wide Web.
Ja, och för att pusha för skivan har Plura startat en blogg också. Gissa vad den heter?
Popklubben hade inte öppnat dörrarna innan namnet ifrågasattes, men det var knappt. I går eftermiddag undrade Jonas Grönlund om det verkligen var någon som försökte ordvitsa kring Pol Pot, den forne ledaren för Röda khmerernas ledare som låg bakom folkmordet på 1-2 miljoner människor för trettio år sedan. Innan dess verkar ingen alls ha reagerat på det, inte heller arrangören Anna Bernstad:
Tack och lov ser Pol Pop det från den ljusa sidan, och axlar ett folkbildande ansvar.
Jag ringde Jan Myrdal också, för att se vad han tycker, men han svarade inte.
Malmö och Lund har påbörjat sitt häftigaste nöjesår hittills, och den största nyheten är inte några nya klubbar, restauranger eller uteserveringar. En ny generation är på frammarsch och har vi tur kan den hjälpa oss att förändra stan för alltid. Vi kan kalla den postbrats.
När 
