31 mars, 2007Skivkalas
Igår var nog den mest folktäta Jerikokvällen på länge. Knappt ens lönt att försöka dansa på sitt eget vis, utan det var bara att gunga med i samma takt som dem som stod bredvid. Och tacka sin lyckliga stjärna om man hade haft turen att hamna bredvid någon som inte fäktade alltför mycket med armarna.
Det var releasefest för Familjenskivan, men klockan var väl närmare halv två innan Johan var redo att börja spela och då inträffade först ett rejält antiklimax i form av icke fungerande mikrofon. Fast efter lite strul fram och tillbaka, så löste det sig ganska smidigt och sista låten “Det snurrar i min skalle” är lika bra varje gång.
Efter spelningen gick ungefär två tredjedelar hem, några nya kom och dansgolvet blev en lite uthärdligare plats att vara. Tror vi i alla fall, vi hörde till dem som kapitulerade och gick hem.
