Nytt på dyngan.se: Varje måndag presenterar vi någon som gör livet kring Öresund bättre och roligare.

Behrang Rap-Tor Miri är rappare, musikpedagog och livsaktivist. Han har grundat Rörelsen Gatans Röst och Ansikte (RGRA) för att få folk från olika delar av Malmö att närma sig varandra genom hiphop.

Förra veckan spelade RGRA tillsammans med Brandkåren in videon “Det brinner, brinner”. Behrang Miri vill att musiken och kulturen ska bli tillgänglig för alla. Han är 23 år, singel (”tyvärr”) och nästan aldrig ledig – för det finns så mycket han vill förändra. Han avslutar alla sina mejl och sånt med orden “All kärlek”.

Hej Behrang. Du syns ju överallt, hela tiden. Vad har du för liv egentligen?
– Det beror på vad liv är. Jag har svårt att skilja på jobb och fritid. Jag brinner, för jag gör det jag vill till 100 procent – om inte 200 procent. Men jag har inte det reguljära livet, jag har ingen flickvän eller så.

Varför är just hiphopen ditt sätt att förändra världen?
– Jag vill skapa alternativa sätt att förändra samhället. Jag är själv rappare och det har gett mig en identitet. Jag är andra generationens invandrare också, jag vet hur det är att vara vilsen i 14-15-16-årsåldern. Hiphopen blev ett alternativ att träffa folk från hela världen. Istället för att bli en nationell person blev jag en världsmedborgare. I hiphopen kan ungdomarna hitta något gemensamt, de gör låtarna tillsammans och det handlar om hur det är att vara ungdom – hur det är att vara kär, att de vuxna inte lyssnar, om ens framtidsdrömmar.

Hur hinner du med din egen musikkarriär när du stöttar andra så mycket?
– Jag får så mycket inspiration av att träffa de här ungdomarna, de ger mig tankar och känslor som hjälper mig att göra musik. Jag jobbar på mitt debutalbum just nu, det finns ute i november.

Hur blir skivan?
– En blandning av det nya Sverige – socialt medvetna texter där skivan blir som en bok. Det handlar mycket om min uppväxt.

Du är uppväxt i Lund. Varför flyttade du till Malmö?
– Jag älskar Malmö, Malmö är min stad. Lund är det också, men det händer mer i Malmö. Lund var en kulturstad som var mycket större än Malmö på 90-talet, med Popstad och Mejeriet. Men sen gjorde de felprioriteringar.

Hur är Malmö som hiphopstad tycker du?
– Malmö håller på att blomma som hiphopstad, jag ser att många av mina ungdomar kan bli framtidens hiphopartister i Sverige. Malmö har utvecklats gigantiskt i sin kulturverksamhet: Inkonst, Jeriko, KB. Tyvärr är det inte alla som tar sig dit till det som är tillgängligt. Det är inte förankrat, vi måste se till att folk från förorten får tillgång till institutionerna.

Hur ska det ske?
– Man måste vara öppen för alternativa arrangemang och subkulturer. Ibland tänker man att allt ska vara så perfekt, men ibland får man ta bort det perfekta och göra det lokalt. Det är ett bra sätt att skapa större delaktighet. Och för mina ungdomar till exempel, är det viktigt att få göra floppar på scen för att kunna utvecklas.

Hur är du privat?
– Jag är en hungrig, energisk kille som vill bidra. Jag försöker läxa upp mig själv: Döm inte, se regnbågens färger. Jag är inte klar med livet, vill ta lärdomar.

Du säger att du aldrig är ledig, men när du väl är det, vad gör du?
– Jag hänger vid falafelvagnen, Gullviksborgs falafel eller Falafel no 1 i Rosengård. Jag träffar kompisar, chillar, skriver, läser.

Var bor du?
I Hermodsdal, mycket för att få vara en del av dem jag jobbar med som musikpedagog. De är 15-16-år, och jag vill vara tillgänglig. Jag har alltid mobilen på och får samtal från dem på kvällarna. Det är på gott och ont, man kan bränna ut sig men jag vill vara som en alternativ broder.

Om du ska gå ut i Malmö, vart går du då?
– Jag brukar hänga på Volym, det är skön musik och jag gillar ställen där jag kan chilla och ta det lugnt. Och så är det gratis och det gillar jag, inträde kan ge en viss press. Jag gillar att ta det lugnt, inte att festa.

Vem är din bästa kompis?
– Mamma och pappa. Pappa ger bra feedback och funkar som bollplank och vägledare. Mamma är mer mitt liv, hon ser till att mitt hjärta pumpar. Sedan Sebbe, han är som en broder till mig. Han är bartender på Volym – det är därför jag gillar att gå dit. Han är en bra vän. När något positivt händer mig, blir han lika glad som jag blir.

Har du något guilty pleasure?
– Jag skäms inte för nåt. Om du ser mig på scen så ska du se att jag kan driva med mig själv. Jag är stolt över mitt utseende fast jag är spinkig och har stor näsa!