Anders är regissör, skådespelare och konstnärlig ledare för Teater Terriers foajéscen. Med vårens kvällar på teman som queer, artyparty och electroburlesque har han gjort Kultur-Malmö både ostifft och mingelvänligt. Han är 35 och bor på Möllan.

Hur har du upplevt foajéscenen?
– Vänta, jag ska bara beställa snus. Ettan portion, tack.
– Ja, hallå? Ja, det har varit jättespännande. Jag ville bygga upp en scen för det oväntade. Det blev något helt nytt, och det är häftigt att så många har jobbat ideellt. Det har varit många kontaktytor mot Malmös kulturliv, som elektroscenen och noisemusiken.

Sista foajéscenen för säsongen är i veckan, vad händer framöver?
– Jag ska regissera till hösten, så då kommer vi att dra ner på den och satsa mer i samspel med vad som händer i repetitionsprocessen. Men till våren hoppas jag att vi satsar mer igen. Vi skulle behöva någon som finansiellt kan stödja. Man kan inte jobba med ideella krafter för länge för då konsumerar man medmänniskor.

Vad är bra teater?
– Det som skakar om, som får oss att se verkligheten på ett nytt, alternativt sätt. Något som känns väldigt främmande – inte bekant. Jag är trött på igenkänningen, den är rent konformistisk och skakar inte om det minsta.

Var hänger du helst i Malmö?
– Just nu är det punkväggen.

?
– Ja, där vid söderläge på Möllan, vid Krua Thai. Så fort det är sol kommer 40-50 pers dit. Det är en skön offentlig plats, inget strukturerat. Det är ett friskhetstecken.

Vad är sämst med Malmö?
– Nånting som jag börjar tycka bli tröttsamt är den här lokalpatriotismen. ”Vi har den högsta kuken här ute”, att alla fokuserar på Västra Hamnen och det flashiga. Det är ett sätt att dölja baksidan, att det finns sociala orättvisor och strukturella diskrimineringar.

Och vad är bäst?
– Det är nog det där med punkväggen, att folk helt enkelt bara gör, uppfinner nya vägar.