17 maj, 2007Morgonkvisten

En sen start betyder inte att kvällen är förlorad. I morse hann jag med fem ställen och en fin efterfest på fyra timmar ungefär. Förutom att bli slagen av klubbarrangörer, charmas av Malmös egna Crocket & Tubbs och smita in i en okänd lägenhet lyckades jag ta några bilder på äventyren också.
Jag kom ut först vid ett-tiden inatt och helt oplanerat kunde jag plocka russinen i kakan. Ja, förutom på Teater Terriers foajé då kanske, stället med tidigaste peak-timmen i Malmös nattliv. Det var första stoppet men redan halvtomt och lugnt som ett kommunfullmäktige när jag kom dit. Det hade varit ösigare där tidigare så jag gissar att folk drar vidare efter liveakterna.

Buddha nästa: nu ska de satsa på house igen (här och här) och ikväll var lite försmak på det med Jay N Why. Inte jättemycket folk men de som var där verkade sköna, allt från Mr. Min-guldjacka-är-för fin-för-garderoben (som jag har all respekt för) till tjejtjusaren med så snygga moves att han inte gick att fånga på bild. Buddha Lounge är en riktigt fin lokal som råkar ligga tråkigt till, annars hade det här stället varit hett hela tiden.

Lätt att kalla KB det motsatta då: en halvbra klubblokal med toppenläge, bara det att KB faktiskt är en stor del av anledningen till att Möllan blomstrar (även om det svider att ge Wilmer X-generationen något som helst erkännande)… Ikväll var stället uppiffat med en del nytt ljus och tack vare trancepubliken kändes den unkna rocken befriande långt borta också. Alla i vida byxor var där, inklusive knarkspan. De stod (och spanade förstås) vid toaletterna och med sina mycket civila kläder och rutinerade solbrännor skulle de lätt kunna koras till Malmös most balearic. När Josef Fares spelar in Malmö Vice vill jag se dem i huvudrollen.
Träffade Behrang och Jonna som peppade inför nästa Detroit Calling imorgon också. Mördade journalisten Anna Politkovskaya ska hyllas och technon ska spelas.
En annan uppskattad äldre man är Johan Allard på Jeriko, tydligen har halva klubbmalmö kärat ner sig i honom en kväll eller annan. Och då är det inte ens alla som har sett honom utan kläder. Av någon anledning var det krögarträff på Jeriko igår, minst två stycken var där och festade. Mustafa Fahim rekade Malmöscenen inför (försenade) öppnandet av egna Oscars på Stortorget, och den andre lär ha muckat med en krögarskribent.
Stora snacket var syskonens Arbsjös succé i baren. Ända sedan c/o skaffade ett riktigt dj-bås till bardelen har storbokningarna i kyrklokalen fått slåss mot det mindre golvets uppstickare, men killarna från Kitsuné hade inte ens någon suck. Förutom att fransoserna varit smått tråkiga hela dagen (det rådde delade meningar om det där, jag fick en höger i magen när jag påminde Maria om att restaurang Råå inte verkat hipp nog för de kräsna) så spelade de bara halvhet musik.

The Arbsjös glänste däremot. Ok, det var deras polare som dansade längst fram, men det var rätt många andra också. Jonas har varit en mixvirtuos i några år nu men låtvalen har inte legat på topp lika länge, kanske är det syrran Karin som styr upp honom där – precis som storasyskon ska göra. Tillsammans var de iaf ace.
Debaser hade stängt insläppet när jag tittade förbi men det verkade vara helt ok folk därinne. Både de och Inkonst körde gratis entré ikväll så det var förstås hyfsat tryck på dörrarna där. På Inkonst hade de ändå spärrat av stora delar av lokalen för att slippa verka öde och det hjälpte. Lokalen är nästan för stor för allt annat än The Rumble.

Igår spelade Sweet Fred och Palle blandade artyparty-hits den korta stunden jag var där. Palle är urtypen för en arrangörs-dj, han verkar aldrig spela bättre än your average efterfestsmarodör men får ändå ställa sig framför stora golv gång på annan. Jag tror vi måste låta hans sort hållas ändå, hade de inte fått stilla sina egon som “djs” hade de tröttnat på arrangörsrollen också, och då hade vi fått ett mycket sämre uteliv.
Sverige Dansar och ler siktade på efterfest förra(?) veckan och satte bland annat ihop det perfekta efterfestgänget. Det ser förstås annorlunda ut i Malmö än på Stureplan men vi hamnade hyfsat nära i morse. Sedan fick jag göra precis allt bra man vill göra på en efterfest:
– Störa någon annans grannar och plundra en okänd lägenhet på sprit (hon som bodde där gav mig nycklarna och en hjälplig beskrivning hur jag skulle hitta dit, om grannarna hörde hur vi testade nycklar på deras dörrar så är det möjligt att det störde dem. Förlåt!)
– Blanda häxor
– Dansa i hoe heels.


Ja det var en bra kväll. Utgång på en onsdag är också lite roligare lördagar har blivit självklara och förutsägbara. Maria O Emilia Big Up!
Karin o Jonas var fruktansvärt bra kanske dags för en syskonklubb på Jeriko till hösten!
Kommenterad av db-Kristian — 18 maj, 2007 @ 8:33
Kommentaren i texten om Palles (lack of) skills är mitt i prick. Samma sak gäller “Sweet Fredrik Nilsson”.
Kommenterad av Your worst nightmare — 22 maj, 2007 @ 14:10
Sweet Fred är mycket bättre än Palle, både tekniskt och som selector. Sedan är det väl i första hand sin arrangörsroll han har att tacka för möjligheten att bli en bra dj, men det har jag svårt att klandra honom för.
Kommenterad av Gustav — 22 maj, 2007 @ 14:24
Kitsuné var ju asheta!!! Minns inte när jag dansade så mycket sist… Deras remix på Wolfmothers “Woman” är ALLTID slående het oavsett vad andra säger. Och de spelade just den också!!! Shit, det var såååååååååå fett
Kommenterad av Snaz — 23 maj, 2007 @ 1:29
Förvisso. All ny programvara med inbyggd mix-hjälp gör det lättare för laptop dj’s att låta bra idag.
Kommenterad av Your worst nightmare — 25 maj, 2007 @ 11:32
[…] >> Dagens Media >> Resumé >> Det gamla inlägget som bilden kommer från. Postat i: I remember house, branschen av Gustav kl […]
Pingbackad av Ses på golvet - Gustav Svensson » Desperat varumärkesskydd — 8 augusti, 2008 @ 11:21