Kerstin Lönnhag , snart 25, är precis klar med sin landskapsarkitektsutbildning. Hon har två katter som heter Kaili och Gaston plus ett gäng fiskar, som inte har några namn. Fast det är inte därför som hon är veckans älskling, utan för att hon är en av medlemmarna i dj-trion Uniform. De övriga heter Emma Karlsson och Liza Metzner.

När startade ni klubben?
- Den 21 januari i år, efter att vi hade varit på Inkonst och blivit fruktansvärt besvikna på musiken för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Vad kommer namnet ifrån?
- Det var mest ett bra ord. Och det är inte uniform som i kläder, utan som i likformig. Vi har inte likadan klädsel när vi spelar, bara svart som gemensam färg.

Men vilken är den snyggaste uniformen?
- Japanska skoluniformer.

Vad har ni för musikpolicy?
- Vet inte riktigt, det ska gå att dansa till, vi vill helst spela på dansgolv. Artister som vi återkommer till är CSS och Interpol, men vi spelar aldrig Franz Ferdinand.

Varför inte?
- Det är mer de andra som brukar säga att ”vi kommer aldrig spela Franz Ferdinand”. Mig spelar det inte så stor roll egentligen, men visst, jag kan låta bli att spela någon av deras låtar.

Var har ni spelat någonstans?
- På Blekingska och Smålands i Lund och på Vinylbaren och både inne och ute på Debaser i Malmö.

Du är ihop med Kalle Magnusson som har skivbolaget Hybris och ni verkar ha ungefär samma musiksmak. Hade du kunnat vara ihop med någon som lyssnar på något helt annorlunda, som hårdrock eller dansband?
- Nä, jag tror inte det. Vad man lyssnar på för musik säger rätt mycket om en person.

Vilken är den bästa ogräsrensningsmusiken?
- Nu skulle jag nog välja Feists nya skiva, men tidigare lyssnade jag mycket på Architecture In Helsinki, det är bra slömusik.

Och vilka är de bästa sommarlåtarna?
- ”Summercat” med Billie the Vision and the Dancers. Och ”The Upstairs Room” med The Cure, ett band som jag har lyssnat på sedan jag var tio.