Onsdagen har plötsligt blivit rolig igen. På Debaser blir det film- och musikkväll i Nicos tecken när En Afton har premiär. Först visas en film om bruden som bland annat sjöng med Velvet Underground och sedan tolkar ett gäng artister hennes musik.

Mer galen dansklubb blir det på Inkonst där Freakz ordnar mitt i veckan-kalas med Yacht som spelar live nere i källaren, så alla som undrar hur det ser ut backstage bör passa på. (Ganska dov belysning, snygga möbler, en del ett läsa, mysigt..) Inkonst-Palle och Captain Carpet från Space Between dj:ar.

Och ni som inte orkar gå ut kan ju alltid kolla på Top Model på tv.

Det här var tredje dagen i rad som jag började med en kopp Burundi på Lilla Kafferosteriet, och nu hittade jag Filip Åkerbloms(?) inlägg om bönan. Kaffenördsbloggar är bland de bästa som finns, men om du inte läst tillräckligt många för att “kvalitén OCIBU2″ ska få allt att klarna så kan jag meddela att det här filterkaffet är good shit.

Trendmärkesbutiken Holiday i Lund ska läggas ner och fram till den 17 november erbjuder man 30-70% rabatt på allt mellan April77 och Wood Wood (bland annat Burfitt, Carin Wester, Henrik Vibskov och Julian Red). Så ta det onda med det goda och passa på att shoppa medan chansen finns.

Men på klädfronten lite nytt också. Lollopard lanserar både höst/vinterkollektion och ny, stor butik på Davidshall.

Mest stereotypa dryckesvana: den ryska tjejen Alexa Marlen som sjöng i Riviera F på The Prom i fredags vägrade dricka någonting annat än vodka. Fast hon hade nog fått i sig lite för mycket när det var dags att ställa sig på scenen, en mindre svängig pose får man leta efter. Vodkakoma?

Mest otippade publik: en hel dövklubb på Pastell på Jeriko i lördags. Det hade tydligen varit stand up för döva innan klubben och de flesta tyckte uppenbarligen att de lika gärna kunde stanna kvar lite längre, det var ju inte så att de skulle komma att störas av dålig musik direkt.

Mest genrefelaktiga önskelåt: En av de döva gick fram till dj-Magnus och bad att få höra (?) Nightwish, genom att peka på polarens bandtröja. Magnus skakade vänligt men bestämt på huvudet. Hade han kunnat teckenspråk hade han nog sagt någonting i stil med “det här är en popklubb för tusan”.

Mest välkomna timme: vintertidstimmen vilken många ägnade åt en timmes extra klubbande, men som jag ägnade åt välbehövlig sömn.

Sämsta idé: att som SoKo bjuda upp en tjej på scenen under en låt som kan ha hetet “Baby Cat” och få henne att klösa i luften som en katt varje gång artisten sjöng “mjao”. Det är för mycket publikinblandning på konserter.

(SoKo beskrevs för övrigt som “Björn Borg om han hade varit en mörkhårig sångerska från Frankrike”, det kan ha varit pannbandet som satt utanpå istället för under håret som gjorde det.)

Så gött att jag till skillnad från de flesta andra musikintresserade Malmö-bor orkade trotsa bekvämligheten och ta tåget till Lund igår. (Vanligtvis är jag lika lat som er andra.)

Jack Peñate på Mejeriet var ren och skär magi.

Redan i inledande “Spit At Stars” följt av “Got My Favourite” ägde denne Jack samtliga i publiken med sin krumbuktande dans, ostajlade look (new age-keps och köksduksrutig skjorta) och energi.

Londonkillen är ju ett sådant fynd, på alla sätt och vis: Mellansnacket var sjukt bra och roligt: När en av de mest trogna fansen skanderade “Torn on The Platform” löd svaret: Of course I’m gonna play the only hit I’ve got. I’m not fucking Prince here.
Sedan har vi svänget: Hur kan en gitarr, en bas och ett trumset åstadkomma ett sådant ljud? Jag fattar fortfarande inte.

Och så låtarna: Direktheten, svängpopen som framkallande tvånget att dansa sin ryckigaste dans och bara le och skratta. Extatiskt.

Tycker lite synd om Mejeriet för att inte fler kom (spelningen ägde rum på den lilla caféscenen) och såklart ännu mer synd om alla som inte hittade dit. Samtidigt, ni vet hur det är: Den där exklusiviteten, känslan av att man har varit med om något som är ganska speciellt och få förunnat, den är ju fin.

Men hej, det är inte försent än att vägra soffliggarsöndag! Ta tåget till Kph och se Jack P på Vega ikväll. Jag lovar, det är värt det.

Sjukt fin helg. Med kombinationen löning och den mest hektiska klubbtiden på året visste vi väl att det skulle bli bra, och ändå fick vi flera glada överraskningar. First thing first: Pangea på Jeriko. Världsmusiksklubben som jag skrev av efter första, åtminstone publikmässigt rätt misslyckade kvällen, kom tillbaka med besked. Jag hade inte ens tänkt att gå dit, utan smet med Felicia som jobbar där efter att ha sett kön utanför. Succén var som alltid publikens, men att Calle Real körde två set på scen och Juan Havana blandade latino med hiphop i baren gjorde inte saken sämre.

Dansarna på golvet var inte dem man vanligtvis hittar på Jeriko efter midnatt (aka hipsterklicken). Här hittade vi alla från några Sundets skarpaste dansare, till latino-kidsen som kanske kom lika mycket för Juan Havana som något annat, till tanterna som både gillar Stina Dabrowski och åker till Cuba för dansen och karlarna. Om Pangea kan få upp samma tryck nästa och sista gången i år återstår att se, de flesta kom nog för bandets skull i fredags. Tidigare på kvällen var jag på pokerrumsinvigning på Casino Cosmopol. Svenska spel stod för kulorna så det sparades inte på något: Escapes bartenders jonglerade vilt, Miriam Aida uppträdde fyra gånger med Joe Spinaci och Broccolino Orchestra och gratismaten fanns det ingen hejd på. Alkoholen fick man dock pröjsa själv för när staten ordnade fest, “Inte alls som i Vegas” som pokernestorn Dan Glimne uttryckte det. Han var där som (heders)gäst med Bobbi från Ozma, de som gör Lost in Malmö nu under höstlovet. Efter Casinomingel och timba-ös var det upplagt för Lilla Torg-party med Alex Moreno bakom skivspelarna. Innan jag sprang ut i fredags skrev jag ju att han aldrig låter sina skills vara i vägen för en bra fest. Tyvärr får man väl säga att detsamma gäller låtvalet. Jag räknade inte med något annat än brathits från honom (även om han la a bit patchy på Slagt senast), men put your hands up for Detroit tre gånger på trekvart känns ändå som minst en gång för mycket. I övrigt var det nog höstens stekar-anthem rise up som drog mest respons på golvet. Golvet ja, helt ok med folk hela kvällen men bara en dansare av riktig rang. Jag sparade på krafterna till morgondagen, men medan jag stod och sippade på mineralvatten blev jag erbjuden shots av vänliga killar intill, sånt händer mer sällan på Möllan. Skilda världar som sagt. Lördagen då? Stor jackpot med löning och tidsomställning mitt i bästa hösthaussen. Kompisen och jag hojade mellan Jeriko, Debaser och Inkonst för att få det bästa av allt. Det gick väl sådär; vi missade både Soko och det mesta av Masons set. Å andra sidan fick vi dansa på två av Sundets bästa golv samma kväll och dessutom mingla lite med popeliten (och dövföreningen som hängt där tidigare på kvällen) på Jeriko, och det är rätt skönt att pausa med en cykeltur då och då också. Alla var väl vinnare den här kvällen, men Rumble visade ändå att gammal är äldst: Varken Buraka (saknade Petty, som enligt Sweet Fred hålls hemma av päronen och som tydligen gjorde hela Roskilde-spelningen i somras) eller Purple Crush (50% hipster, 50% träningstights och 100% konsthögskola) var kvällens höjdpunkter men stämningen på golvet är fortfarande (eller kanske åter igen) Malmös bästa. Million Vibes drog mer folk till foajén än på länge också. Mer:
>> Prom-bilder på DygnetRunt.se
>> Prom-bilder på Prom-bloggen
>> Piccaboo-bilder från Svit 401 med Alex Moreno
>> Drama-bilder på Drama-bloggen
>> Rumble-bilder på therumble.se

Den här helgen kan vara den bästa i år om man som jag gillar att hoppa runt på olika ställen. I kväll ser planen ut så här:

Fredag
18.00 Kasinomingel och öppningen av ett nytt pokerrum, verkar som om Cirkus Cirkör ska uppträda.

23.01 Hälsa på technopolarna och kolla pyntet/vibbarna på Happy. Det lär väl också ge en hint om vad man kan vänta sig på Mission lite senare.

23.54 Exilmalmöiten och Barcabon(?) Jimi Disko på C&G, bra förfestpepp inför nästa anhalt.

00.43 Sveriges mest eftertraktade DJ? Om man frågar kvinnliga jockeysluts hamnar han nog högst på listan i alla fall. Han har uppenbarligen charm killen, men mycket handlar säkert om hans skills också – även om han har gott om såna låter han dem nämligen aldrig vara i vägen för en bra fest. Alex Moreno på Plysch kan bli riktigt bra.

03.00 Kanske läge för tidig hemgång med tanke på hur mycket morgondagen har i sitt sköte. Eftersom klockan ställs om har de lagliga ställena dessutom öppet en timme längre än vanligt.

Jag gillar inte att diskutera konst. Dels för att jag tycker det är lite pretto, men framförallt för att jag tycker det är rätt meningslöst. För oavsett vad man tyckte om utställningen ifråga dyker alltid denna replik upp: ”Det där är väl inte konst!”. Och sanningen är alltid, jo, visst är det konst. Allt som utpekas som konst är konst. Läs vidare »

Falafeln har genomgått lite av en pizzarevolution i Malmö. Från att ha funnits på ett fåtal ställen, är den nog den maträtt som är enklast av alla att få tag på idag. Men det har gått trögare med utvecklingen av tillbehören till bullarna, det finns liksom inte någon falafelversion av hawaiipizzan och bara på senare tid har man börjat kunnat köpa falafel med halloumi eller feta.

En som jobbar på moderniseringen av falaflarna är Sadoo Iskandarani som är chef på Falafel N 1. Restaurangen på Bergsgatan är numera mer av sitta kvar och äta-restaurang än hämtmatsställe och listan på tillbehör växer.
– Det var för ett och ett halvt år sedan som jag började komma på nya grejer att servera till falaflarna och då tänkte jag att jag skulle plocka bort det som inte funkade varje gång jag lade till något nytt. Men allt har funkar så nu har vi knappt någon plats i kylen. Läs vidare »

Ikväll är det relesefest på Vinylen för The Bells nysläppta skiva. Från klockan 21 blir det ett dj-set med bland andra Håkan Thörn från Musikbyrån och Cecilia Nordlund från lite alla möjliga ställen bland annat och kanske mest aktuellt The Sunshine Rabbits.

Och på Mejeriet spelar glädjebandet som numera spelas i P3 Billie the Visions and the Dancers med förbandet Winter took his life.