Redan vid midnatt var biljetterna slut i dörren, det måste vara något slags rekord. Sedan släppte de på folk allteftersom andra gick ut, så den officiella siffran landar någonstans kring 861 festare.

Ellen Allien började djupt och byggde uppåt. Hade hon spelat till 6-7 på morgonen hade hon nått det publikfriande klimax Rumble-publiken är vana vid att få direkt, men Mission-mannen (som förstås var där) hade mindre än minimala förhoppningar om att få över henne till svartfesten. På lilla foajégolvet där Jonas Arbsjö och Sweet Fred spelade kunde vi istället röja till hipsterbass som om det var 2006, ett välkommet alternativ.

Utöver alla unga klubbstammisar hade ett gäng technoveteraner (som Aries) lockats till stora golvet. Själv hamnade jag bredvid en glad och trevlig prick som häpnade över vilket esseställe han hamnat pÃ¥. Han hade ingen koll pÃ¥ Allien sedan tidigare (”jag brukar dammsuga till Tiësto!”) men i slutet av kvällen var han nog bland de största fansen.

Det var inte bara Rumbles tvåårsjubileum, det var (minst) andra gÃ¥ngen arrangören Sweet Freds kläder stals pÃ¥ Inkonst ocksÃ¥. Den här gÃ¥ngen lÃ¥g inte hela förköpskassan i fickan, men hittar du en svart Sweet Tooth/Rumble-collabo tee med trycket “Tear the Fucking Club Up” och ett par rÃ¥dimjeans frÃ¥n Caliroots sÃ¥ blir han säkert glad att fÃ¥ tillbaka dem.

Mer:
>> Margret, dartmästaren
>> Therese Svensson mingelplåtade
>> Karin af Malmö tog samma vända
>> Adde 3000 minns gager från förr