24 november, 2007I Love klubbsuccéer
Två riktigt lyckade klubbar, samma riktigt lyckade krögare i baren, och nästan identiska problem. Idag funderar jag lite kring I Love och Function på c/o Jeriko.
Att driva klubb är inte det lättaste. Tillhör du den smarta och tursamma lilla skara som faktiskt lyckas dra en stadig och växande publik till dina fester, då startar de riktiga utmaningarna.
Förra helgen var jag på Function. Stället var fullt och party, men precis det jag hyllat klubben för – att fler än de mest hårdnackade soulälskarna hittar dit och kan njuta av musiken och stämningen – precis det riskerar också att sabba klubben. Är det för många vanliga festprissar som varken har koll på musiken eller scenen som klubben är till för, ja då försvinner känslan och klubben blir ett lördagsdisco i mängden.
Den lyckade ekvationen att få rätt folkblandning och mycket gäster utan att förlora kärnan blir extra svår i en liten klubbstad som Malmö, för att inte tala om Lund. Tröttnar tjugo av de bästa gästerna på klubben finns det sällan lika många nya att ersätta dem med direkt.
Igår var jag på I Love för första gången på länge. Klubben är fortfarande riktigt bra och det var kul att höra clitkillarna spela skivor igen. I Love verkar precis som Function passa bra på just c/o (Jeriko), stället som drivs av gamla klubbfixare och vars krögare är bäst i stan på att marknadsföra de olika festerna där.
Att ha så aktiva partners bakom baren som Mattias Berg, Johan “Babyhands” Allard och nu också Arvid “Laban” Falk är förstås både bra och dåligt. Just nu kämpar fler fester på c/o än någon annanstans – vare sig de förstår det eller inte – med lyxproblemet att för många vill komma dit.
I Love lockar den typiska c/o Jeriko-besökaren, Malmöhipstern någonstans mellan 23 och 30 som älskar att dansa men inte sällan chillar på Tempo någon natt i veckan också. Här är det alltså svårare än för Function att få “fel”, otypiska besökare. Däremot kan man – som igår – få alldeles för många.
Jag hade skitkul igår, särskilt de ögonblick då jag fick två centimeters svängrum att dansa på. Men för mycket trängsel på ett ställe riskerar inte bara att paja stämningen pga ömma tår och spillda drinkar, det är farligt också.
c/o-klubbarnas dilemma är lika allvarligt som angenämnt. Förhoppningsvis kan krögarna och arrangörerna lösa det här lyxproblemet långt innan klubbarnas identitet eller gästernas säkerhet och tålamod får ta smällen. Typ nu alltså.
Mer:
>> Bilder från I Love!
Att dom stora klubblokalerna på Möllan driver sin verksamhet med långa köer och största möjliga publik som huvudmål är väl inget nytt. Den allra största publikgruppen går inte ut med en specifik klubb som mål. Dom går till t.ex. Jeriko för att dom hört att “det är mycket folk där”. Vad som spelas är mindre viktigt.
Mattias Berg t.ex. är ju gammal event marketing krämare och Johan Allard avslutade sin dj karriär med att spela på bröllop och vända plattor på Crown, ett av stans mest kommersiella hak. Så att dom hellre vill ha stället överfullt än att hålla en tydlig klubbprofil förvånar väl ingen. Klubb blir lätt nattklubb i pratiken.
Eftersom ni efterlyste synpunkter på dyngan-tv… Kul att se intressant lokal info men setupen känns lite småtafflig ungefär som ett ungdomsprogram från 80-talet. Varför tvingas gästartisten sitta i bild snett bakom programledaren och se bortkommen ut tills det är dags för intervju? Skaffa lite snygga sköna möbler istället för dom kantiga boxarna så kommer det hela att ge ett mindre stelt intryck. Det kännns lite stifft nu men det handlar kanske mest om bristande kamerarutin.
Kommenterad av Retired — 24 november, 2007 @ 19:55
Två av anledningarna till att c/o verkar gå så bra är nog att de
1) jobbar aktivt med olika klubbkoncept och verkligen bryr sig om vad som spelas där samt
2) faktiskt inte tillhör de största ställena kring Möllan, inte alla dagar i alla fall.
Fredagar kör man oftast bara i baren där, istället för att också öppna stora lokalen “kyrkan”. Det ökar säkert chanserna för mindre klubbar att lyckas, eftersom man inte måste dra lika mycket folk och kan göra mer för dem som får plats.
I går räckte den lilla barlokalen inte riktigt till. I Love med Radioclit var för poppis, och vill man inte neka folk inträde i ett sånt läge känns större ytor att svänga på som det enda alternativet.
Kommenterad av Gustav — 24 november, 2007 @ 21:37
Ok, för det första så har vi som driver Function en annan deal med Jeriko än deras övriga klubbar, vilket innebär att vi sköter det allra mesta av marknadsföringen själva och bokar alla gäster själva etc.
För det andra välkomnar vi självklart alla att komma. Jeriko tar 500 pers. Det finns knappt 50 pers i hela Sverige som har nån koll på vad vi egentligen håller på med vad gäller svåra vinylsinglar och, i de flestas ögon, mystiska gästdj’s från när och fjärran. Vi vill dock inte vara en klubb för endast de mest inbitna. Function är inte till för den “scenen”, vilket du hade förstått om du var mer insatt i subkulturen och musiken, snarare motsatsen. Vi vill nå ut till en bredare publik och agera musikmissionärer. T.ex. kör vi olika stilar i de båda rummen, med mer modernt i baren, och bjuder in gästdj’s med olika preferenser gällande subgenres. Det är ju det som är så kul; att människor från olika bakgrunder kan ha roligt och dansa loss ihop. (Ja det lät pretto, men sant.) Lyckas vi få upp någons ögon för riktig soul och funk är det ju helt underbart. Och Function kommer aldrig att bli ett lördagsdisco i mängden, det tror jag inte ens du tror på själv.
Kommenterad av fresident — 26 november, 2007 @ 22:13
fresident >
Wow, är det verkligen bara 50 pers i hela Sverige som har koll på vad ni sysslar med?
Det framgår inte klart vem du riktar dig till men personligen har jag oavbrutet köpt soul sedan 80–talet. Hela vägen från Invictus, Chess m.m. till 2-step soul, funk, disco och boogie. Och Expansion är ett utmärkt skivbolag så grattis till Ralph Tee.
Northern soul subkulturen däremot med “svåra vinylsinglar ” är ju om man ska vara ärlig huvudsakligen “b-sidor” som försvann i mängden men fann ett hem i norra England. Namnet “northern” (syftar på norra England) är lite absurt kan man tycka med tanke på att musiken inte gjordes i England utan i USA. Oftast handlar det om relativt ointressanta kompositioner som ges överdrivet mycket uppmärksamhet bland dj’s och samlare “med koll”, mest p.g.a. sin sällsynthet. Jag älskar soul i alla former och gräver mycket djupare än standardhitsen men dom riktiga mästerverken hittar man sällan under namnet “northern”.
Min kommentar gällde inte någon specifik klubb vilket nog framgår om man läser ordentligt. Kör hårt!
Kommenterad av Retired — 27 november, 2007 @ 11:47
håller med gustav ang jeriko, känns som att publiken där i hög grad aktivt uppsöker specifika klubbar och musikgenrer! men där är rätt överfullt ibland så det hade varit intressant med lite kyrka på prov för ilove och ohbaby
Kommenterad av joakimr — 27 november, 2007 @ 17:59
Joakim!
Fredag 7 december kör vi stort med Jesse Rose (Get Physical/Dubsided) som gäst.
Mer info:
...
Kommenterad av oscar villata — 27 november, 2007 @ 18:38
Jag riktade mig mest åt Gustav som skrivit bloggen. Hursomhelst, jag förstår om det ter sig löjeväckande för dig Retired, men jag skulle säga att 50 pers är en bra uppskattning. Då menar jag personer som känner till mycket på våra playlists, ( ... )har koll på vilka skivor som är nyupptäckta, priser, tillgänglighet m.m, är insatta i subkulturen såsom den är idag, mer än att de känner till Dave Godins beskrivning från ‘69, och har någorlunda koll på dagens dj’s. Ralph Tee är ju den bokning vi (Joppe) gjort som är mest “mainstream”. Vi tänkte på det också; att det kunde vara bra med en dj någon gång som folk kan tänkas ha hört talas om. Roligt att du uppskattar honom!
Jag håller helt med dig om northern soul. Det är ju endast en liten del av det vi spelar på Function (mest blir det crossover, modern och funk), och den mesta northern soulen, liksom det i övriga genres är dåligt. Det mesta på Invictus och Chess är också kasst enligt mig. Det gäller ju att hitta guldkornen. Sedan kan såklart det du ser som en tafflig produktion vara världens bästa danslåt i andras öron. Northern soulfans tänker sällan på produktion/mixning utan uppskattar andra kvalitéer i en låt. Kolla här om du vill göra en antropologistudie över galna soulfans: ...
Världens största soulforum, men det visste du säkert redan.
Kommenterad av fresident — 27 november, 2007 @ 19:35