Från början hette klubben Pink Flag och spelade allt från finfin pop till punkigare rock, genre var inte så noga, det viktiga var att det lät bra.
Sedan ändrades medlemssammansättningen (någon försvann, några blev kvar), namnet (Swim Fast Club blev det nya), lokalen (från Inkonst till Debaser) och den musikaliska inriktningen (mer fokus på dansmusik). Det mesta var annorlunda med andra ord, men inte sämre.
Nu har nästa era inträtt. Namnet finns kvar, men samtliga medlemmar är nya. Nu är det Team LK, det vill säga Laban (eller Arvid Falk som det står i passet) och Karin Arbsjö, tillsammans med lillebroder Arbsjö med förnamnet Jonas, känd från Rawdeluxeshit, som gömmer sig bakom klubbnamnet.
Musiken kan vara allt från gitarrindie till elektro, men viktigast är att det är fest och dans som står i centrum, hälsar nya Swim Fast.
Kaffe är sjukt gott men handeln med bönorna är inte alltid så vacker. Ikväll visar DocLounge dokumentären Black Gold om kaffeindustrins mörka sidor. Lilla Kafferosteriet och Barista hjälper till på ett hörn, så jag bad den nya kedjans VD Björn Almér förklara varför rättvisemärkt kaffe behövs:
Även om Björn Almér tycker att Black Gold är deppig och målar upp verkligheten med lite väl breda, politiska penslar ibland så tycker han den är bra och använder den själv när han ska förklara kaffehandeln för folk.
Min plan var att kolla in Inkonsts nya klubb och försöka komma på ett namn som låter bättre än världsmusik för vad som kommer att spelas där. Dessutom se det spanska gatumusikantbandet, som tydligen sjöng på baskiska, Che Sudaka, som hajpats på ett kaffeställe i stan. Därefter dra till Jerikos Versus för dans de sista timmarna.
Nu pajade dock planen redan halvvägs. Hittade inget bättre namn, men kom fram till att man lika gärna hade kunnat stryka “världs” och bara säga musik, eftersom innebörden rent språkligt ändå blir den samma. Rymdmusik någon?
Andra felkällan var att bandet spelade i sådär en två timmar innan de lämnade scenen. Efter ordinarie speltid kom de tillbaka, bjöd upp Papa Dee för en gästlåt, passade på att köra ungefär tio egna låtar till och resten vet jag inte eftersom jag gick då. Men oj, vilket sväng de fick till. De måste älska Sverige numera.
På Jerran var det techno på stora golvet och samma sak på lilla ända tills det blev tjafs med basen. Fast då hade jag precis lämnat stället, så jag märkte aldrig missödet. Men jag hade nog i och för sig uppskattat musiken mer utan bas än med…
Bra kväll igår. Disko Partizani gjorde succé och Versus gick inte av för hackor heller.
På Inkonsts och Papas Kappsäcks förfest var många bakis efter gårdagens P3 Guld-gala. Musikbyråns Håkan Thörn var en av dem som hängt där i fredags och enligt honom hade Lazee gjort ordentligt intryck på de flesta. Förhoppningsvis blev det startskottet för större grejer för honom. Dan Stenqvist berättade om Team Soldes planer på Vätternrundan. När vädret blir mildare kan du kanske få syn på ett gäng Barista-hojar susa förbi mellan Malmö och Aldo i Skanör.
Och så fick jag höra lite roliga historier om bråken på NG-galan. Alla lär ha innefattat krögare på permis från sina restauranger, men den charmigaste var nog om hur lyxkrögarn tog skämtet om att han lagat den slabbiga cateringmaten. Han tog det inte så bra. (Du har väl inte missat artikeln om gamle Bong förresten?)
Disko Partizani fick en kickstart med den där förfesten – det är aldrig fel att ha mycket gäster redan när stället öppnar, och gamlingarna som kommit för branschmingel blannade upp åldern där en smula också.
Klubben för ju inte helt osökt tankarna till mammalediga Skånes Ljudpark. Även om musiken har en (delvis) annan inriktning så kommer nog publiken vara mycket densamma – Möllankids. Jag hoppas bara att de inte faller i konsertklubbsfällan – den där öset försvinner efter kvällens spelning och som ljudparken ofta var farligt nära.
Versus tog det lite längre tid att fylla men när vi drog därifrån strax före två vad det bra tryck på båda golven. Pastellpopparna i baren spelade hårdare än vad jag vågat hoppas på också.
Ta en trist vintermånad - låt säga januari - lägg till ett klent konsertutbud, få skivsläpp samt en artist som fått nästan löjligt mycket, men alls inte oförtjänt, uppmärksamhet på senaste tiden.
Killen på skärmen är inte en liveprojektion av sångaren, bilden släcktes under spelningen och var sålunda inte till någon nytta för oss där bak.
Med de premisserna är det egentligen inte speciellt förvånande att Moto Boys releasefest på Jeriko blir så välbesökt att skivbolagsbossen/entrévakten tvingas stänga dörrarna en timme efter att han öppnat dem eftersom lokalen är så full den får bli för brandmyndigheter och andra som bestämmer. Många var de hipsterkids som vackert fick stanna ute i blåsten, men jag antar att åtminstone Debaser var glada, det var tydligen dit de flesta gick.
När jag kom till Jerran, vid tjugo över åtta, var jag besökare nummer 123 av godkända 250, sedan fylldes det snabbt på. Ett gäng fjortonåriga hardcorefans hade stått framför den provisoriska scenen i kvävande värme i cirka två timmar innan kvällens stjärna äntligen började sjunga vid tio. En av tjejerna hade en röd fjäderboa kring halsen och var nästa lika glammig som sångaren.
Efter spelningen blev det mobilfotande och idolkramar. Säkert även autografskrivande, om man fortfarande sysslar med sådant. Och jo, det lät bra. Hur det såg ut har jag däremot ingen aning om.
Isabel Nellde tipsade om att jag kunde fråga dig om några bra rnb-klubbar i Köpenhamn. Jag känner liksom till ställen som Rust, Vega eller Culture Box men varenda gång jag gått ut i Köpenhamn har det varit på hårda electroklubbar och jag är inte sugen på det, hade varit kul att gå på andra kvällar. Hade varit jättefint om du har något tips!
/Ebba
Kul fråga!
Efter en snabb koll med Blackout records kan läget beskrivas så här – förhoppningsvis får vi in lite extra knowledge i kommentarerna också. Har försökt rangordna efter R&B-potential:
>> Hey! – Shines samarbetspartner i byen är kanske mer som Shine när det hette Lovin, dvs medlemsklubb. (För R&B-klubbar världen runt verkar det ju vara säkraste sättet att hålla rätt nivå på klientelet.) Festerna är ungefär en gång i månaden och hookar du upp med dem på Myspace blir du säkert bjuden nästa gång.
>> Club X – Ruffigare urban-hak för lite yngre enligt Christian på Blackout. Kan vara värt att titta in på vägen från Hovedbanegården kanske? Du hittar en annan beskrivning här.
Med några undantag har onsdagsklubben Mid Week Breaks legat nere sedan Rust brann men lär kicka igång igen nu(?) när stället öppnar igen. Det är hiphop och blandad publik à la hipsters och nya generationens ryggsäckar.
Lycka till Ebba!
P.S. Det här får kicka igång “Fråga Dyngan”. Fråga oss vad du vill så svarar vi
Som äkta musiknörd är musik självklart något som diskuterats ingående många gånger med fellow-musiknörd-vänner. Musik och alla dess bieffekter. Som den typen av musikelitism vi som musiknördar ofta tycker oss ha rätt att ägna oss åt och ge uttryck för.
Detta är självklart fel av oss och även det diskuteras ibland när vi är ödmjuka och berusade och därför extra kärleksfulla mot världen i allmänhet och detta underbara som kallas musik.
Vi säger: ”Självklart har alla rätt att gilla vad de gillar. Vårt problem är inte folk som gillar dålig musik utan folk som är likgiltiga inför det. Det kan vi inte förstå och det gör oss fientliga. Om folk vill älska A-teens och Basshunter så fine! Så länge de älskar det och inte bara har det som bakgrundsorl.”
Sedan dricker vi upp våra öl, går hem och somnar, lyckliga i vetskapen att vi är goda, men att vi, som alla andra ibland behöver rensa ut våra übermensch-idéer. Läs vidare »
Årets Manifest-nomineringar är klara. Mats Hammerman på SOM säger att en av de främsta anledningarna till att de ordnar galan är att “uppmärksamma publiken på nya artister och band som de kanske inte kände till innan.”
Tur då att de prickat in så många okända och nya namn i hiphop-kategorin! Adam Tensta tror jag att jag hört något om i år, Basutbudet vill jag minnas något om också. Men Ken och Timbuktu. Vilka är det?
P.S. Dyngans Sara Berg som sitter (oavlönad) i juryn jobbar bara med kategorin pop/elektronika.
Nu har skivsläppen äntligen börjat komma igång igen och bara den här veckan finns det tre relesefester att gå på.
På onsdag firar Winny Lee sitt nya album, som lär innehålla mer altcountry än singer/songwriter den här gången, på Debaser. Kl 21 spelar de låtar från skivan.
Samma kväll, fast på Skånes konstförening, är det releasefest för Fredriks debutskiva. Mer sagomusik och finstämda experiment här.
Och så torsdagen. Då är det Moto Boy som har kalas för första skivan på Jeriko kl 20. Förvänta er en blandning av gosskör och symfonirock, fast bra.
Som äkta musiknörd är musik självklart något som diskuterats ingående många gånger med fellow-musiknörd-vänner. Musik och alla dess bieffekter. Som den typen av musikelitism vi som musiknördar ofta tycker oss ha rätt att ägna oss åt och ge uttryck för.
