Åh vad vi älskar att det brukar sitta en kille utanför Debaser och spela dragspel. Killen heter Robin Joo, är 22 och pluggar till trädgårdsingenjör. Kvällen börjar ofta med te och schackspel på Ölkaféet. Vid stängningsdags är han på plats för att kompa din hemgång. Om SMHI:s prognos är pålitlig sitter han där i natt igen, och spelar låten från Den siste mohikanen. Läs vidare »

Det händer saker på Dygnet Runt. Nu bygger vi om. Så mycket mer än vad som står i Resumé-artikeln vet vi inte än.

Provköket spelar live, vi snackar artister och fyllor med Sunjatha Conta och Anna Storåkers i studion och hälsar på hos Krets. Dessutom säger Dyngans Erik Börén sitt om lulliga konstbegrepp som “happening”. (Här är hela avsnitt ett och två.)

Provköket: Mrs Laura Brown.

Kristin Nord intervjuar Provköket.

Om Spam-utställningen på Krets.

Erik Börén om “happenings” och annat otyg.

Snackegruppen om artistfylla och konsertvåren.

Jag har skrivit en mindmap över hur det är att vara ung i arbetslivet. På mind­mappen står: Svarta löner och dåliga avtal. Osäkerhet. Löneavdrag för toalettbesök och fikaraster. Obetald övertid. Eller att få 50 spänn svart, som cafébiträde på ett känt café i Malmö.

Jag är 21 år och har aldrig varit fast ­anställd, trots att jag flera gånger borde ha varit det. Trots att jag har jobbat extra på olika ställen i snart tio år har jag aldrig fått vare sig OB-tillägg eller sjukersättning. ­Arbetsgivarna har alltid skyllt på ”särskilda bestämmelser eller fackliga kompromisser” och det är lika luddigt som det låter.

Jag kan inte räkna alla timmar jag har jobbat svart. Eller alla de timmar som jag trott att jag har jobbat vitt, helt enkelt för att arbetsgivaren har sagt det till mig. Istället åkte all skatt som drogs från min lön rätt ner i chefens ficka, utan att jag visste om det. Alla gånger jag har önskat mig ett riktigt svennebananjobb. Ett extrajobb vid sidan av plugg, som följer alla kollektivavtal och regler. Men finns det svennebananjobb för unga?

Men varför försöker du inte, kanske du undrar? Varför ställer du inte frågor, ringer facket och pressar chefer att betala dig vitt?

Läs vidare »

Här har det snackats om lajvarna i Arn, om att mobilkamera-filmen är årets tidsdokument och om Morgan Pålsson som mediebranschens roligaste skrattspegel…

Självklart har ingen av dem något alls att sätta emot Sveriges störste, meste och bäste: Colin Nutley.

Angel har allt man kan förvänta sig av en Nutley-film: komik, tragik och svensk, sliten skådespelarelit.

Rollistan innefattar bland andra Rolf Lassgård, Rickard Wolff, Johan Rabaeus och eh… Peter Jihde. Att Helena Bergström har titelrollen behöver jag väl inte nämna?

Kolla in trailern hos Svenska filminstitutet, den delvis skattefinansierade institution som gav filmen 7 mille förra året.

DJ Funk i lördags, bättre full än nykter. Eller?

Mer:
>> Max Adolfssons bilder från kvällen
>> Piccaboo på housetåget, Slagthuset, pt 1, 2 och 3.

Efter mitt spinningpass på Friskis och Svettis igår berättade ledaren att ett kommande projekt är att fräscha upp föreningens hemsida. I samband med detta ska de även börja med webb-tv och ledaren kunde stolt berätta att han inte kände till något annat svenskt motions-/idrottsförbund som kommit på denna briljanta idé tidigare.

Men jag förstår verkligen inte poängen, vad är det de ska visa egentligen? Folk som hoppar omkring i svettiga gympakläder? Kralliga tyngdlyftare som tar i lite extra framför kameran? Eller hurtiga pensionärer på seniorspinningen? Kanske lägga upp instruktionsvideor à la Susanne Lanefelt för “Gymping” hemma på golvet. Det senare alternativet lär ju inte vara särskilt bra för finanserna i alla fall.

Kaffebaren Solde firade två år i Malmö i lördags och passade på att bjuda in till kalas. Det fanns tipsrunda med Solderelaterade frågor, gratisdricka (det var dåligt med kaffet dock), fullt av stammisar (flest morgon- och kvällsbesökare, kom vi fram till) och allmänt gemytlig stämning.

Johan Carlström

De båda ägarna Johan och Jonas fick en mängd presenter, bland annat varsin lustig hatt från ett avlägset land, blommor, massagetid och två gigantiska burkar dijonsenap, kanske som en inspiration till nya smörgåspålägg.

Jonas Westesson

Saker som diskuterades under kvällen var: “vilken kändis är du lik?”, “fördelar med att bo ovanpå en krog”, “känner jag igen dig för att du brukar hänga på Solde eller har vi setts någon annanstans?” samt “hur det känns att snart bli tv-kändis”.

Hittills har jag bara följt helgplanerna till hälften, har säkert missat guldgrejer men är riktigt glad för det jag fick istället också.

Galleriracet utgick igår till förmån för förfest och youtube-maraton, bland annat fick jag lära mig hur stor fisporren är på tuben. Egentligen är det väl fullkomligt logiskt, eftersom explicit porr och nakenhet är förbjuden frodas istället all sorts udda pervesion där istället. Och de flesta av de hundratusentals tittarna är väl säkert faschinerade förfestare, pubertala kids och eh… äcklade mormördrar?

Vidare till Debaser där vi lyckades pricka in tiden utan kö, precis när Client gått på också. Den engelska trion lockade en hängiven synth-crowd och många Indigo-gays, tillsammans med hipstersen som kommit för de nya klubbarrangörernas skull och den gamla vanliga, något rockigare Debban-publiken blev det en riktigt bra blandning.

Client var bra och dessutom roliga, även om det kanske inte alltid var medvetet. Det var länge sedan jag hörde klyschigt mellansnack framföras så uppriktigt: “Tak saa Mykket Malmoe! …Are You Ready To Rock?!?”

Till slut, först vid halv två-tiden, kom jag iväg mot Jeriko och Oh Babys tvåårsjubileum. Då var det redan fullt med ordentlig kö utanför så jag bangade.

Tydligen hade Rundgångs fest fått en precis så blandad publik som lokalen Panora alltid får och förtjänar. Det är synd att alternativbion ska sluta med regelrätta klubbar som Big Bad Bass, men förhoppningsvis fortsätter de med den här typen av specialfester.

Ikväll missade jag benhårda inträdestiden 20.00 på Institutet, men efter en av romarpjäsens sju timmar fick jag det här livereferatet:

“Okej. Hittills lite piskning, en knullgunga o rökelse […] det värsta är att man inte vet hur långt de kan gå…“

Mer:
>> Sara Berg hyllar Britta Persson, sågar Client och blir kallad hårdrockare i kommentarerna.
>> Eufori på Oh Baby I Like It Raws tvåårsfest
>> Djungeltrumman mingelplåtar på Swim Fast
>> Götets S:t Göran avundas Malmös partypepp

Skönt med lite litterära evenemang som motvikt mot allt klubbande man annars ägnar sig åt på helgerna. På Inkonst ordnades Smått förlagt under lördagen där det förutom bokförsäljning fanns tillgång till en rad olika författare som läste högt ur sina böcker.

Jag hann med höjdpunkten Mats Jonsson, som skrivit serieromanen “Hey Princess”, döpt efter en Popsiclelåt.

Efter honom läste Liv Strömquist ur sin feministiska seriebok “Einsteins fru “om bland annat mäns homofobier, transor och sexande ankor.

Och så avslutade Anders Annikas med ett par kapitel ur sin “Fucking Vittula”, som handlar om vad folk i Vittula och Åmål tycker om att deras hemtrakter förvandlats till fiktion i film- och bokform. Inte så bra, uppenbarligen.