Det nalkas helg och så här ser min ut:

FREDAG (alkat mediemys)
17:00 Börénesque förfest: klippning och hårmassage(?) medelst rödvinsmuttande.

18:00 Stora vernissagerundan förbi examensutställningarna, Cirkulationscentralen, Skånes konstförening och Abandoned Gallery. Massor av gratisvin, fulöl och underhållande sällskap. Ja, och så visar de konst också. Kolla in Tor Billgrens vernissagetips om du vill hänga med men är osäker.

21.31 En snabb samlingsöl på Nya Tröls, Sveriges (rökfria) svar på Bodegan, tillsammans med alla galleristas.

22:01 En La La Love You på Debaser där dyngankollegan Karin nystartar Swim Fast. Kanske hinner vi se Britta Persson innan det är dags att dra vidare. Chansen att vi får komma tillbaka lagom till Client är nog smal – Debaser med sin långa kö och hårda entréregler är varje club hoppers mardröm.

23:00 Dyngankollegan Jonas klubb Oh Baby I Like It Raw firar två år med kompisarna S:t Göran och Ida Redig. Jag firar med dem, tårtan och reabubblet de lovar.

01:00 You like it real raw? På Bodoni ordnar sydiskollegan Slacker klubben Queer Base (med Le Bombe och Heidi Mortenson).

Reservplan: Skulle jag - mot förmodan då - trötta på medieminglet blir det Hipp eller Deep, högoddsarna ger alltid bäst utdelning.

LÖRDAG (aka housedans)
19:59 Romarriket föds i blod och jag tittar på. Det finns nog ingen chans att jag stannar alla sju timmarna men som förfest duger snusk, bröstvärn och scensplatter alldeles utmärkt, hoppas att det blir precis så.

23:30 Pendling mellan Drama och The Rumble all night long. Eller ja, till tre i alla fall.

03:15 Följer Shervins råd och drar till Slagthuset för Housetågets skull. Özgur Can hänger tyvärr inte med till Malmö men Ali Payami och de andra lär ge oss en del de med. Slagt är alltid bäst på sådana här specialkvällar.

OBS! Om du vill följa mitt tips och dra till danska Billy84 ikväll är stället ändrat. Istället för Odd Fellow-palatset blir festen på CPH Skatepark. Synd på så fina klubbärtor, men i nya lokalen har väl åtminstone en Vice-fest tidigare ägt rum vill jag minnas. Tack till Cover för kollen.

Musikdokumentär-festivalen Music Doc pågår för fullt. Vi plockade ut några filmer vi tycker att du ska se där. Mejlar du in rätt på respektive fråga så vinner du biljetter till dig och en kompis - men glöm inte bifoga mobilnummer så vi kan berätta om du vunnit!

Dub Echoes (23 feb kl 19.00 på Victoria, Malmö)
Fråga: Vad heter den gamle Jamaikanske producenten vars legendariska studio The Black Ark brann ner redan 1979?

Factory (24 feb kl 17.00 på Kino 1, Lund)
Fråga: Vad heter killen som nyss långfilmsdebuterade med en annan film om Joy Division?

Favela Rising (23 feb kl 21.00 på Pandora, Malmö)
Fråga: Vilket är det vackraste våldsförhärligandet du hört i en låttext?

Veckans program bjuder bland annat på snack om klubbarnas åldergränser, förfest-funderingar från Erik Börén och livemusik från Ida Redig. (Här hittar du hela första och andra akten .)

Ida Redig: Morning Smile (live i studion)

Erik “Big Boss” Börén förfestar helst själv.

Varför finns det så få 18-årsklubbar?

Hans Appelqvist om ljuden från sin studio, i sin studio.

Jag tror inte på ”Less is more”. Ännu mindre i dessa tider när allt som är lärorikt, smutsigt och saftigt och överlag gör livet intressant bantas bort. Människor ansar sig rena och trista och fulla av goda avsikter.

”Kvantitet före kvalitet” är däremot ett motto som stämmer in på vad som enligt mig är livets tre grundstenar: kläder, musik och – framförallt – sex. Det är säkert många som tycker jag har helt fel. Inte bara märkessnobbar, musikaliska finsmakare och folk som nöjer sig med mindre sex än de vill ha. Men låt mig presentera ett annat perspektiv.

En grabb jag känner hatar pandor. Han tycker gott de kan dö ut. Anledningen: att de får tillfälle att para sig typ en gång per millenium och de ändå kan välja bort det för att de inte orkar eller har lust. Och jag har hört någonstans att de har börjat experimentera med Viagra för att föda upp fler frigida björnar.

Läs vidare »

Nya ansikten dyker upp på Malmös gator. Den här gången är det människorna bakom bland annat Mona Lisa-porträttet som tagit fasta på stadens problem med skadedjur och klistrat (döda) råttor på gatstenarna. Just den här finns vid Tangopalatset, en annan på Falsterbogatan.

Ett gäng andra spexare (enligt ögonvittne två grabbar och lika många brudar, de båda förstnämnda målade, de båda sistnämnda höll i mallarna..) har dekorerat trottoaren längs ett kvarter på Kristiandstadsgatan med fårhuvuden.

Området avgränsas av streckade linjer och den som har en trovärdig tolkning av konstverket får gärna berätta.

Konserterna för hemlösa igår var riktigt schyst. Eller ja, de tre som jag då. Sammanlagt var det fem band, snack från Aluma och fika, men jag och polarn Björn tog en middagspaus mitt i och kom tillbaka lagom till Maia Hirasawas sista låtar. Så här såg det ut:

…och så här lät det:

Mer video (från Olof Werngren):
>> Band In Box
>> Autisterna
>> Once We Were

Norska Kaizers Orchestra är på gång med nytt album och pressmeddelandet med den glada nyheten avslutas med följande lilla citat i sann rockstar-anda:

Reporter: Så vad kan ni göra för att bli Skandinaviens största rockband?
Geir ”Hellraizer” Kaizer: Vet ikke. Myrde Kent?

Kom på att jag vill se Maya Maia Hirasawa och gänget på dagens välgörenhetskonsert. Alltså blir rapporten från gårdagen lite försenad. Men en sak kom jag att tänka på alldeles särskilt.

Varför är det bara smala människor på hipsterklubbar? Igår på Lazees releasefest såg jag folk i alla sorters storlekar och reagerade verkligen på det, trots att det är så världen ser ut utanför den vita medelklassens populäraste dansgolv. Gillar tjocka människor inte Justice?

Mer:
>> Simeon Ogén plåtade på Breeze igår
>> Piccaboos mingelbilder från Lazee-festen

Svennehousen är tillbaka på Jeriko, with a vengeance! Gårdagen på technoklubben Versus var ett frossande i uppdaterad, kommersiell och bra house. Det här var de äkta husarmarnas fest, men alla var bjudna.

Längst in i baren stod C/O-inventarierna och diggade Stephen Hawking, nära Sébastiens bås dansade trance-tjejer och fantasterna som är på varenda kväll som kan stavas techno kände sig nog inte heller malplacé. Och Basshunter lär ha varit där.

Men vi tar det från början: Vernissage på Konsthallen av Hreinn Fridfinnsson. Mitt otränade konstöga gjorde sig påmint på ett helt annat sätt än med Shrigley och Neto, men allt ska väl inte var crowdpleasers heller. Förbi Tempo, Metro och ett skamligt upptänt Square Side till Carib Kreol där det var maxat live-ös och ung übermöllan-publik. Det var bra uppvärmning inför kvällens stora grej.

Kanske berodde Jerikos nya publik bara på huvudakten Sébastien Léger – han remixade trots allt mainstream-artister som Timberlake, Kylie, Van Helden och Prydz förra året – men jag tror på fler anledningar:

1. Ali Payami. Killen har inte bara spelat på Plysch och andra Lilla Torgish ställen, han har jobbat med storheter som Basshunter, Günther och Måns också. När han ersatte Reza i Versus klubbfixar-duo (det är Ali Payami och Oscar Villata som står bakom den nu) fanns helt nya möjligheter att locka husarmar.

2. En ny våg är över oss. Klubben Blackout på Buddha Lounge har bevisat att den gyllende kombon brats och svennehouse inte alls har dött utan bara blivit bättre. Det var många jag kände igen från Malmös Blackout och Lunds Stil igår.

3. Klubbkids växer också upp. C/O Bar fick en ordentlig nytändning med klubbar som Oh Baby, Different och senast I Love, men stampubliken de fick där pensionerar sig snart från dansgolvet. Istället dyker nya folk upp, och förhoppningsvis betyder det (än) mer mångfald i publiken.

4. Full circle. Droppa “Jeriko” och “house” för en clubber över trettio så säger de Art Four Pleasure. Den klubben hade otroligt fina stunder av dåtidens svennehouse. Jag kände igen mycket från den tiden igår, cirkeln kan helt enkelt vara sluten.

Ali Payami värmer upp med hårda låtar:

Mer:
>> Mobilfilm från kvällen

(Svennehouse? Förr var definitionen solkar: sånt som hamnade på DiscoKandi-samlingarna. Samtidigt som de där dubbelalbumen blev fler och sämre har också svennehousen på dansgolven förändrats. Nu är det lika delar gammal Jocelyn Brown, pop-remixar och Sweidsh House Maffias neoacid. Skulle jag säga.)

Den skönsjungande Sophia Ersson

Det blev ett riktigt stämningsfullt alla hjärtans dag-Pastell i torsdags. Vackrast var Sheasheashea som spelade först och allra finast var hennes svenska låtar.

Det primära syftet var visst inte att hjälpa nyförälskade par på traven..

I de flesta skålarna på borden låg det som sig bör pastellfärgat lösgodis, men i en av skålarna låg det halstabletter. Trodde först att det var en romantisk blinkning till högtidsdagens potentiella hånglande, men tydligen berodde det mest på att två tredjedelar av klubbarrangörerna var förkylda..