24 april, 2008Mattias Oscarsson: Den eviga korvmojen
Det är genombrottens och undrens tid i nya Malmö, Torso-Malmö. I måndags dundrade monsterborren Katrin sig igenom den sista biten av Citytunneln, med fanfarer och tal.
I Dockan byggs det ett nytt krogcentrum som ska konkurrera med Lilla torg.
Och mitt på Möllevångstorget har man efter månader av arbete tagit bort byggnadsställningarna och plasten. Nu är den äntligen avtäckt… Den nya korvkiosken.
Under de år jag bott på Möllevången har jag undrat vem som egentligen handlat i gatuköket, och än mer vem som vågat sig ner i de underjordiska toaletterna.
Det är inte precis så att klubbkidsen springer benen av sig för en kokt med senap på natten när det finns många andra, och roligare, alternativ att välja bland i området.
Kiosken har mest stått där som en skamfilad klump och skymt utsikten för Malmös längsta partybord – uteserveringarna på norra sidan av torget. En relik från Old school-Sverige som har känts lika otidsenlig som den sossekitschiga statyn ”Arbetets ära” bredvid. Ett monument till fläskets ära, mitt i landets vegantätaste område.
Istället för att tänka om och tänka nytt valde man alltså att bygga ett gatukök igen. Ett nästan likadant gatukök, dessutom.
Kunde gatukontoret inte pimpat torget med något annat? Låtit uteserveringarna breda ut sig? Byggt en skateboardramp? En utomhusscen? Ett bollhav?
Vi använder våra torg annorlunda i dag jämfört med förr. Men av någon anledning får korvkioskerna alltid stå kvar och förfula platser som St Knuts torg, Drottningtorget, Triangeln och Stortorget. Eller finns det någon lag som säger att det måste säljas bostongurka på allmän plats?


Vill man ha mångfald är väl ett typiskt svennigt gatukök helt rätt på Möllan? Det finns ju trots allt fler typer av folk än klubbkids.
Kommenterad av Henrik — 24 april, 2008 @ 7:33