Imorgon uppträder Malmöbandet Skilla på Chokladfabriken på ESF-fest och lovar fullt ös vid tiotiden. Jag fick tag på sångerskan Nina Christensen precis innan hon hoppade på färjan från plugget. Här är hennes bästa recept på en bra helg:
– Allt bra som händer på ESF är ju givet!

Vad ska du gå på då?
– Jag är sugen på någon teater faktiskt.

Tror det är två pjäser du kan välja mellan då, en interaktiv teater…
– Det tycker jag är roligt!

“Norm eller inte, frågor om köns- och genusnormativitet”
– Äh! Det vill jag inte tipsa om.

Varför inte?
– Eftersom jag spelar i ett band där det bara är kvinnliga musiker så diskuterar vi det där varje gång. Vi får alltid höra “spelar ni sån där tjejrock?” Jag är trött på att diskutera det, så ska jag se något på fritiden får det bli något annat.

Då blir det en pjäs om svenske journalisten Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea.
– Jag kommer sitta och gråta exakt hela tiden. Man måste ju möta de där känslosamma sakerna fast det är jobbigt. Jag satt på ett flygplan och såg Hotell Rwanda och då kunde jag inte sluta gråta. Min pojkvän fick säga åt mig att jag inte skulle kolla mer. Det låter lite klyschigt kanske, men jag sätter mig så mycket in i situationen.

Annars då?
– Då kan man åka till Klagshamn, hamnen – det kan man göra även om det är så här dåligt väder! Och så kan man lägga sig där på en sten.

Mhm?
– Det är inget jättespeciellt men lugnt och mysigt.

Var äter du?
–Frukost på Simpan tyckte jag var j:t trevligt när jag var där för två veckor sedan. Mycket plock och gott. Annars om jag åker någonstans så är Tirups örtagård schyst, även om det finns en risk att det har blivit för barnvagns… Eller, det är schyst om man har en barnfamilj.

Vad är det för ställe?
– Det ligger utanför Malmö, de har väldigt goda örtmackor som de bakat själva. Och squashtårtor, svartrotssoppa och rödbetskaka, så man blir lite förvånad och måste prova!
– Katrinetorp är ju något liknande. Det är en gammal gård och en väldigt liten skog, en oas. Så vill man bara ut från Malmö och inte har tid att åka så långt då kan man ta sig dit. Och lägga sig på en liten, liten träbro över en å. Det känns som om man är ute i bokskogen, fast man inte har åkt så långt.

Vad tänker du på där på stenen i Klagshamn eller träbron egentligen?
– Då tar jag en paus. Jag går runt och registrerar allting, så mina smultronställen är lugna ställen där jag kan smälta alla intryck. Jag lyssnar inte på så mycket musik heller, eftersom jag jobbar med det och det är svårt att ta in fler melodier än dem man redan har i huvudet.

Mer:
>> Skillas hemsida