Jag gillar inte att diskutera konst. Dels för att jag tycker det är lite pretto, men framförallt för att jag tycker det är rätt meningslöst. För oavsett vad man tyckte om utställningen ifråga dyker alltid denna replik upp: ”Det där är väl inte konst!”. Och sanningen är alltid, jo, visst är det konst. Allt som utpekas som konst är konst. Läs vidare »

Jag blev gubbe idag. För första gången i mitt snart 42-åriga liv – och det kändes faktiskt som en befrielse. Hade detta hänt för några år sedan hade jag nog tagit illa vid mig – men inte idag! Någon gång måste man ju bli kallad gubbe, och jag blev glad att någon äntligen sa det till mig – rätt i nyllet.

Planen var att jag skulle gå på bio 15.50. Jag stegade in på icke så trendiga SF och köpte en biljett till Den Man Älskar. Magen kurrade och lunch var ingen dum idé. På väg till nya Moccasin spottade jag ett par tajta jeans med snyggt matchande vintage-stövlar på Kärleksgatan. Gick ikapp tjejen och hälsade. Det var Toril från bandet Alice in Videoland – Toril som jobbar på Tjallamalla kids!

Ultrahippa Tjallamalla på Davidhalls­gatan är en mötesplats för unga babes & boys som vill se ut som en blandning av Pete Doherty och Marit Bergman. OK, jag kan ju ha fel – jag blev ju som sagt betraktad som gubbe – trots min Henrik Vibskovsjal, S.B.U.-jeans och slacka armyboots.

Vi växlade lite fraser och hon frågade vad jag skulle göra.
– Ska käka på Moccasin innan bion börjar tio i fyra.
– Jaha, det var en gubbig tid, svarade hon.
– Hur menar du då, replikerade jag?
– Att kolla bio på eftermiddagen är väl lite gubbigt, eller hur?
– Vadå gubbigt!?

Tystnad…

Vi skildes åt vid snabbköpet på hörnan vid Davidhallstorg. Femtio meter senare förstod­ jag innebörden av hennes ord, stannade,­ och gapskrattade för mig själv. Hon hade rätt, kol­la bio lördag eftermiddag är fan helt sjukt gubbigt! Toril hade precis skickat mig in i me­delåldern, och det var bara att acceptera det.

Åt min lunch och vandrade bort till SF och in på salong fem – samma salong jag sett Sicko i dagen innan. Jag var hemma i min gubbhörna igen och tuggummit satt kvar på träpanelen. Nej, det var inte mitt, gubbar gör inte sånt.

Toril hade rätt. 99 procent av publiken var i åldern 50–80. Det var jag och ett gäng andra gubbar och kärringar som satt där. En ung tjej på max 25 hade även hittat dit. Hur? Det vete fan.

Likt gårdagen spelade de Zero 7 i högtalarna innan filmen, och det var då jag hade kunnat briljera med min gubbighet. INGEN förutom jag visste att det var Zero 7, jag svär! Jag köpte deras första platta Simple Things på dubbelvinyl på Andreas Skivor på Skånegatan i SOFO-distriktet år 2001. Sedan blev de kända och plockade in snälla José González på tredje plattan, då hade jag redan tröttnat på dem.

Men det var å andra sidan långt innan jag blev gubbe…

Text: Johan “Babyhands” Allard

Nu är det bevisat. Det finns en mättnadsgräns även för hur mycket dålig smak Chanel får integrera i sina kollektioner.

”Större-än-livet”-märket brukar vanligtvis komma undan med mord, och många mode­offer har ett nästan religiöst förhållande till den anrika modegiganten. Som när Carrie, utan ett uns av ironi, tvingade sin pojkvän att ”swear on Chanel” i ett SATC-avsnitt. Chanel har liksom alltid varit synonymt med det äktaste av äkta och blodigt modeallvar.

Just därför är det så spännande att den kommande vårkollektionen fick Chanelfansen att sätta i halsen när de fick se orgien av Bad Taste-denimspektakel (från minibikini till trenchcoat) och fluffig fransighet. Kollektionen bestod av försök på försök att återta gamla trender och multiplicera dem till ett nutida kaos och det hela fick föraktet att växa i modehejarklacken.

Läs vidare »

Minns ni den svunna tid då man kunde ta sina vänner i handen och gå på biograf? Bara så där. Utan svårigheter.

Den tid då varje filmstund inte föregicks av samtal som ”Nej men jag har inte sett ’Spindelmannen 1’, och hon har inte sett ’Pirates of the Carribean 2’. ’Die Hard 4’? Har det kommit en trea? Jag hinner inte se både ’Ocean’s 11’ och 12 innan 18.15, men hon borde hinna se ’Rush Hour 2’.” Minns ni? Läs vidare »

Kanske har du någon gång tänkt på det. Kanske har du redan valt sida också. Antingen bryr du dig inte alls, tycker att folk är fåniga som gör så. Eller också är du sura tanten som föreläser om respekt och medmänsklighet så fort du får chansen. Kanske är du rent av boven som bryter mot reglerna?

Jag är inte sura tanten. Försöker in i det sista att inte vara sura tanten. Men när jag sitter där på tåget en sen torsdagseftermiddag, dödstrött efter att ha varit igång i skolan hela dagen och nu på väg hem, då är tystnad det enda jag önskar. Tystnad, lugn och läsro. Då är det svårt att inte bli sura tanten själv, när jag istället för tystnad får motsatsen. Det jag pratar om är de tysta kupéerna ombord på pågatåg.

Läs vidare »

Bakom Lunds domkyrka, närmare bestämt på kaféet Ariman satt en svartklädd flicka med en kopp te. Den nötta utgåvan med för länge sedan skriven poesi låg tungt i hennes händer när hon lät sina tankar flöda fritt över diktens betydelse.

Genom fönstret fick hon syn på sin pojkvän som log och vinkade åt henne. Hon tog sin slitna tygväska och gick ut.
Han kramade om henne så hårt att hon nära nog tappade andan.
– Förlåt att du fick vänta. Vi höll just på att repa in en ny låt och, ja, du vet hur det är när…

Hon avbröt honom med ett leende.
– Vad säger du om att dra ner till Mejeriet ikväll och spana in lite nya band? Du ser alltid så söt ut när du hör något nytt.

Hon rodnade lätt under den kolsvarta luggen. Så lät hon sig styras av hans hand i hennes. Neråt Kungsgatan vidare mot Stortorget.
Solen spred höstvärme och uteserveringen på Stortorget var fortfarande framtagen. Tjejen som satt med Chanel-solglasögon fastklistrade i det överpudrade ansiktet hade fått syn på paret som sakta gick över torget.
– Men hallå! Kolla in tjejen! Snubblade hon med kajalen i morse? Hon ser ju ut som en tvättbjörn. Och kolla vilket hår han har! Kan bara säga ”äckligt”.

Ogillandet var uppenbarligen ömsesidigt.
Läs vidare »

Pianolektionerna och praon i både åttan och nian. Några av mina absolut vidrigaste utekvällar. Men också några av de allra fetaste.

Mejeriet som med pompa och ståt firar tjugoårsjubileum i veckan var en oförglömlig medel­punkt under min och många andras uppväxt i Lund under 80- och 90-talet.

Vinterskolavslutningen i åttan inleddes med kaffe toppat med lite whiskey efter maten hos storebrorsan, övergick i mycket whiskey med pyttelite kaffe och avslutades med becksvarta spyor på Mejeriets toalett och oroliga kompisar som försökte bryta upp dörren medan jag låg bekvämt däckad över toastolen. Och det var långt ifrån enda kvällen jag partajade hyfsat bladig i Lunds genom tiderna bästa konsert- och klubblokaler.
Läs vidare »

Häromdagen bjöd jag in min mamma och hennes väninna till min klubb på Debaser. Mamma undrade om jag inte skulle tycka att det var pinigt att hon var där men jag konstaterade att ”när man är över tjugofem är det inte obligatoriskt att skämmas för sina föräldrar längre”.

Dessutom kan det lätt bli för homogent när alla är mellan tjugo och trettio på ett ställe, så jag tycker bara det är kul om det kommer människor i olika åldrar.
Läs vidare »

Mitt sinne var mörkt.

En alldeles unik nyans av svart som endast kan komma av en sittplats på nattåget Linz – Hamburg i sällskap av tolv tyska kedjerökande Slayer-entusiaster. Intet ont om vare sig tåg, Slayer eller tyskar. Men må de tre aldrig sammanstråla igen. Läs vidare »

Black Nipple, Barbie utan trosor, Ejaculation, Spank my Hairy Ass och Deep Throat.
Det är lätt att ta fel, men det handlar faktiskt inte om porrfilmstitlar utan om drinknamn.

Detta bisarra fenomen har länge fascinerat mig. Därför garvar jag lite extra högt och skakar på huvudet när jag med skräckblandad förtjusning hittar till Festaloss. com.

”Har du spriten, har vi dynamiten” lovar nätsidans upphovsmän som är fyra unga herrar i 25-årsåldern. Men killarna utlovar också hjälp med raggningstrick på krogen. De har nämligen recepten för en lyckad festkväll med framgång hos det motsatta könet. Tipsen finns att läsa under ”X-rated drinks”. Läs vidare »