Jag har vandrat hela vägen med Torget, OSA-chat, Skunk, mIRC, ICQ, Hotmail, Lunarstorm, MSN, Blogspot och Facebook. Jag knappar YouTube, Wikipedia och Go Fug Yourself ständigt och jämt och när jag förra hösten flyttade utomlands till en internetfri existens kändes det ungefär som jag antar att det gör när man får ena armen avhuggen. Kort sagt: jag är en av er, en medinternetberoende.
Därför känner jag, med tanke på hur många goda alternativ som funnits – och finns – att det är helt obegripligt hur många som totalt och brutalt tvångsförälskat sig i Myspace, denna dynghög till internetföreteelse.
Läs vidare »
”Glitter för den unga damen”, ropar försäljaren till mig och pekar på en låda fylld med pärlhalsband. ”Jag har även härliga sommarkläder som jag tror du hade älskat”, fortsätter han och visar mig en klädställning med luftiga Gudrun Sjödén-klänningar i linne, alla med lika ful passform.
‘”Hehe, nja”, säger jag, ”inte riktigt min stil” och börjar istället rota i en papplåda fylld av urtvättade T-shirts. Hittar en i en gräslig syrénlila nyans, med ”summer is fun!”-tryck och cheesy detaljer i form av partyhattar och drinkar. Försäljaren berättar generat att kläderna i den lådan är till för om man kanske vill måla om hemma och behöver kläder som man sedan direkt kan slänga. ”Slänga?!”, tänker jag, ”jag tar T-shirten!” Samma kväll har jag den på mig ute på klubben och får flera komplimanger. Läs vidare »
Stackars alla bänkar ute på stan som rycks upp från sina platser där de stått i många år. De ska förflyttas eller rentav kasseras. Bänkarnas trotjänare som under flera år suttit på dess nötta bräder får ta sina påsar och gå någon annanstans.
Kommer Lund att berövas varenda bänk som sedan länge funnits för att vila trötta ben på? Dessa bänkar verkar dra till sig boskap eller vad vi nu ska kalla dem som sitter där och tjoar med flaskorna i högsta hugg. Boskap som forslas bort av kommunens cowboys från en fålla till en annan.
Varför? Antagligen för att denna boskap, som för övrigt är människor, stör stadsbilden. Bilden av den vackra staden blir förvrängd och inramningen inte lika skimrande om det sitter en människa och pratar med sig själv på en bänk framför stationen. Läs vidare »
Handtag, famntag, klapp eller kyss? Det är en konst att hälsa på människor man inte känner. Läs vidare »
I snart ett år har jag kallat Malmö mitt hem och ändå kan jag inte ens gissa hur denna stad hänger ihop. Jag vet inte om ni inbitna malmöiter är medvetna om stadens sjukligt osammanhängande gatumönster och förvirrade skylttillstånd, men det finns helt enkelt ingen logik bakom, förlåt mig nu, eländet. Läs vidare »
Jag accepterar att folk äter, det är ok. De får gärna laga mat också, inga problem. Det jag undrar är: måste folk PRATA om mat? Läs vidare »
Ni vet hur det är när man precis upptäckt ett nytt, relativt okänt band. Man blir under en tid deras främsta promotor. Man tjatar öronen av alla tillgängliga människor om hur underbart bandet är tills en vacker dag då man vaknar och ser att hela världen erkänt dem, och på så sätt bevisat hur rätt man hade hela tiden. Vad känner man? Läs vidare »
Som en sunkig nerdekad charterturist står den där, sommaren, och bankar på dörren. Med sina sololjor, sliskiga drinkar, flip-flops, kubb och andra misstänkliga saker som någon med nedsatt omdöme har bestämt hör sommaren till. Inget nytt under solen alltså – men i solen ska vi ligga och kråma oss, så är det sagt, och på detta följer en naknare svensk allmänhet.
När man inte tror att det är möjligt – i en tid när sexualiteten tapetserar det offentliga rummet – förstärks alltså fokus på kroppar och sexualitet.
Som på beställning skruvas den redan uppskruvade mediablitzen upp ytterligare några varv. ”Få en sexig kropp till badstranden” är budskapet, med ett hundratals varianter på det lömska temat. Målgruppen är företrädelsevis kvinnor, vilket torde bero på att den grupperingen av människor har visat sig vara mer mottaglig för budskap av det slaget.
Läs vidare »
För ett tag sen satt jag och drack drinkar med ett gäng tjejer, alla mellan 20 och 23, alla frekventa klubbesökare. En av dem meddelade att hon skulle på dejt med en 22- åring. Vi andra stirrade storögt och förvånat på henne, jag trodde inte det var sant. För faktum är, sist någon av oss dejtade en 22-åring var när N’sync fortfarande existerade.
Läs vidare »
På den tredje dagen skapade Gud dagstidningen. Och dygdiga människor med förståelse för formuleringskonsten skrev tänkvärda och utmanande tankar om viktiga ting.
Och människan drog lärdom av detta och började förstå sig på livet, universum och allting. Och Gud kallade de skrivande människorna journalister. Och Gud såg att det var gott.
Och djävulen sade till sig själv: Det här luktar smutsig blöja. Och djävulen smed sina ränker, och han viskade i örat på människor som ingen skulle tala om, såvida de inte gjorde det själva:
”Ni skall skriva på internet. Och ni skall skriva om vad ni åt till frukost och ni skall skriva vilka kläder ni inhandlat. Ni skall skriva på barnprosa, och det skall anses vara nyskapande.
Och ni skall göra det odygdiga dygdigt och ni skall vara kultur- och lärdomsfientliga.
Ni skall tala illa om andra och ni skall hävda er egen förträfflighet. Och ni skall alla gå på samma uteställen, klubbar och fester och ni skall skriva om varandra i era texter, ty allt detta kommer att anstifta vrede hos tvättat folk.”
Läs vidare »
