Annah Björks krönika i tidningen City i onsdags har fått många starka reaktioner.
Målet med texten var att starta diskussion om en sned människosyn i hiphop. Med två misstänkta brott mot kvinnor – båda med anknytning till kända svenska artister - som exempel var det inte en diskussion hon fick, utan en resolut motattack. Många provocerades av att hiphopen som genre fick stå som syndabock för fallen som togs upp i texten.
Sedan publiceringen har det haglat protester mot att dra parallellen hiphop och våldtäkt. Till stor del stannade debatten vid att reagera mot krönikan och Björks exemplifierande, i stället för att behandla hennes ursprungliga ämne – kvinnosynen i hiphop - helt enkelt för att man inte accepterade hennes argument.
Vi mailade Annah Björk för att se hur hon själv reagerar på alla reaktioner. Läs vidare »
Imorgon uppträder Malmöbandet Skilla på Chokladfabriken på ESF-fest och lovar fullt ös vid tiotiden. Jag fick tag på sångerskan Nina Christensen precis innan hon hoppade på färjan från plugget. Här är hennes bästa recept på en bra helg:
– Allt bra som händer på ESF är ju givet!
Vad ska du gå på då? – Jag är sugen på någon teater faktiskt.
Tror det är två pjäser du kan välja mellan då, en interaktiv teater… – Det tycker jag är roligt!
“Norm eller inte, frågor om köns- och genusnormativitet”
– Äh! Det vill jag inte tipsa om.
Mitt bästa blandband innehöll Badcash Quartet, Nico och lite fado och var en kärleksförklaring rakt igenom. Jag har sällan fått en mer mystisk facebookinbjudan än den till Piratpartiets och Piratebays “Blandbandsamnesti - rädda era blandband från FRA” på torsdag / fredag vid Djuphavsbadet. Jag förstår det som att man ska samlas och lyssna på de gamla 60-minutersrelikerna tillsammans som en hyllning till kopieringen.
Bussen som ska frakta blandbanden i säkerhet heter S23M. Tiden är torsdag 20.00 - fredag 9.00. En sak är klar: FRAreferenser i popsammanhang har vi inte sett sista gången. Kolla bara på de här killarna.
Gabriel Wall, som sitter på Skomakaregatan och spelar dragspel och sjunger sin egenhändigt komponerade Stekarlåt.
– Jag bor i Lund men där är det sjukt tråkigt att spela. Bara massa stekarstudenter och snobbiga akademiker.
Vem är du då? – Jag har sagt upp mig från mitt jobb som personlig assistent, nu ska jag ut på turné genom Sverige. Nästa vecka ska jag till Göteborg, jag ska bo på landslagets hotell.
– Jag ska försöka bli deras maskot tänkte jag. Jag ska spela för dem, Zlatan älskar Zlatan-låten. Kanske har de en em-biljett över så att jag kan åka med och vara turmaskot. Läs vidare »
Här kommer äntligen Vapnet live i Dygnet Runts tv-studio.
Det är Anna Modin på klockspel, Martin Hanberg på sång och Martin Abrahamsson på gitarr som gör denna finstämda, akustiska version av “Plötsligt händer det inte”.
Igår hittade Chamillionaire några villiga rappare i sin publik som fick freestyla över 16 takter. De var från “K town”, “Angel town” och “E town” och resultatet var faktiskt förvånansvärt opinsamt!
Det är bara på Friskis & Svettis man får spinning och allsång i ett. På dagens seniorpass (jaja, jag har inte tid att träna ikväll, detta var den enda tiden som funkade) introducerades sista låten med: “Här får ni som vanligt gärna sjunga med i refrängen. Ni måste inte, men det går åt lite extra energi”. Och så sjöng alla pensionärerna med i refrängen som en stor lycklig familj på Skansen…
Nu när det mesta är tillgängligt – vi kan spionera ohämmat på kändisar genom deras myspace-sidor och det finns alltid någon bloggare som har en pikant historia att bjussa på – skänker det hemliga och mystiska en extra dimension till hajpen.
Ta bara fenomenet Joel Alme. I april släpps hans debut på TTA-bolaget Sincerely Yours (fast först blir det singelsläpp med “The Queen’s Corner” den 19 mars). Han är basist i Hästpojken, älskas besinningslöst av CRB och det surras om honom överallt på bloggar - fast jag har inte kunnat hitta en enda pikant historia eller ens särskilt mycket information. Han är förutbestämd att bli 2008 års svenska pophajp, om det råder få tvivel.
Så snopet då att Joel Almes myspace saknar musik (det kommer vara så fram till singelsläppet, hälsar pressagenten). Dessutom finns där ingenting. Ingen “about Joel Alme-text”. Inget mer än en bild och ett par opersonliga födelsedagshälsningar. Allt för hajpen.
Under tiden kan alla nöjesjournalister gotta sig i det som brukade vara yrkets främsta förmån: exklusiviteten i att kunna lyssna på några låtar före alla andra. Tyvärr är jag lika enkel. Fick just fyra spår med posten och plötsligt är jag jublande glad. Och ja, J.A. är beroendeframkallande bra. Så störigt på något vis.
Imorgon uppträder Malmöbandet 
